För bara två år sedan vandaliserades flera vagnar i det unika tågsetet från 1934. Många rutor hade krossats, både från utsidan och på insidan. De unika lampskärmarna i restaurangvagnen och över 200 glödlampor var krossade. Kostnaden för att reparera skadorna landade på över tvåhundratusen kronor och man befarade att det skulle bli slutet för järnvägstrafiken.
– Vi fick bidrag från Sparbanken på hundratusen kronor, men det täckte inte allt. Den totala kostnaden för att reparera vagnarna gick nog på tvåhundratusen, berättar Ulf Lindeberg.
Den här gången är det ett ytterfönster som har blivit sönderslagen med en sten. Eller rättare sagt, någon har kastat stenen med all kraft så att den gått igenom båda fönsterrutorna och lämnat ett stort hål i fönstret. Hela golvet är täckt med glassplitter och stenen ligger kvar på golvet där den landade.
– Nu har vi täckt fönsterrutan med en plåt som vi tagit från ett annat ställe, det tog säkert 2 timmar, men det är ju tid som kan läggas på annat. Det är så onödigt, säger Ulf Lindeberg.
– Vi kommer inte hinna fixa det här innan vi ska köra, det är så mycket annat som ska hinnas med, fyller Jens-Otto Andersson i.
Vandalerna har även givit sig på en vagn som personalen använder för att värma sig och använda som "uppehållsrum". Där har de slagit ut rutorna inifrån och skärvorna av fönsterglaset ligger på avsatsen utanför. Slutligen har de slagit sönder rutan till den vagnen som har en stor kamin i sig och tömt en stor brandsläckare in i vagnen.
– Vi hittade brandsläckaren här nedanför, säger Jens-Otto och pekar på marken nedanför tåget.
Föreningen räknar med att kunna köra de planerade turerna till Slagnäs i sommar, men betonar att skadegörelsen får dem att tappa sugen mellan varven och att de riskerar att behöva ställa in trafiken i värsta fall.
– Det är många som vill åka och det känns så tråkigt om de inte kan göra det på grund av vandaliseringen, säger Ulf och får medhåll av Jens-Otto.
Det är framför allt han, tillsammans med Lars Lindström, som är trafikchef och Jens-Otto som är de drivande i arbetet, med att bevara vagnarna och historien om tågen. Både rent tekniskt, historiskt och kulturellt, och det är också det som gör att de ändå orkar fortsätta.
– Det är ju för att bevara det för eftervärlden som man gör det, Jens-Otto och får medhåll av Ulf.