Bild från när paret köpte tomten. Huset i bakgrunden är den ordinarie gård som brandkåren hjälpte till att bränna ned.
Om det inte hade varit för att undertecknad åkt fel, hade vägen varit mycket kortare. Utanför den lilla byn Pjesker i Arvidsjaurs kommun ligger den gård som familjen Hällsten förälskade sig i 2019, efter att Sandra fått ett tips från en väninna.
– Det var kärlek vid första ögonkastet, säger Sandra.
Efter tre och en halv månad blev gården deras och under tiden såldes Sandra och Jonathans fastigheter i Arvidsjaur och Umeå.
– Vi har haft det väldigt bra på det sättet och kunnat gå in med ett väldigt stort kapital från tidigare husförsäljningar, säger Jonathan.
Familjen Hällsten har renoverat den gamla bagarstugan som de nu bor i.
Till vardags är Sandra lastbilschaufför och Jonathan ingenjör. Deras gemensamma intresse är renovering, och Sandra beskriver mötet med Jonathan 2018 som att hon träffade sin själsfrände.
– Vi är precis likadana. Att renovera och fixa är det roligaste vi vet, säger hon.
Tillsammans har de ritat och konstruerat huset, något Jonathan tycker är praktiskt. Han har tidigare arbetet som konstruktör och har bra koll på hur ett husbygge fungerar.
– Eftersom jag vet precis vart allt ska vara och hur vi vill att det ser ut är det sällan jag behöver gå in och kolla på någon ritning, säger han.
Ritningarna till det massiva bygget har Jonathan och Sandra konstruerat själva. "Det var mycket mer detaljerat till en början, men vi bestämde oss för ett enklare bygge till slut. Annars hade det tagit alldeles för lång tid", säger Sandra.
När bagarstugan var inflyttningsklar skulle det gamla huset brännas ned, något Arvidsjaurs brandkår hjälpte till med. Sandra var vid denna tid höggravid med dottern Alvina, och dagen efter att de kom hem från bb flyttade familjen in i den nyrenoverade bagarstugan.
Hösten 2020 göts den över 300 kvadratmeter stora betongplattan som huset står på. Ett projekt som tog sex veckor att slutföra.
De första reglarna sattes upp under våren. Förutom arbetet med själva huset har familjen även renoverat ladan och isolerat maskinrum.
– Det var första gången som vi tog hjälp från andra, allt markarbete hade vi redan gjort, säger Jonathan.
– Det var ett jättemysigt projekt. Vi hade jättekul, så kul att den här lilla kom nio månader senare, säger Sandra och tittar på lilla Essa med ett leende.
Trots tre barn och ett massivt husbygge har inte Sandra och Jonathan tröttnat.
Jonathan och Sandra är mest stolta över att få göra det här för sina barn. "Jag har växt upp på ett kvarter och jag vet hur det är. Det är synd att inte våra barn bara kan springa över till en kompis, men de kommer kunna göra vad de vill här", säger Jonathan.
Hur får ni vardagen att gå ihop?
– Det handlar mycket om inställning. Även om man bara har en timme per dag, så gör vi det. Helt plötsligt har man jobbat ihop sju timmar på en vecka och då har man hunnit med det där man tänkte göra. Har jag en halvtimme till att måla, då målar jag, säger Sandra.
Jonathan och Sandra tror inte att deras husbygge är för alla. "Det kräver en stark relation och ett gott samarbete", säger Sandra.
Målet med den stora gården är att en dag bli självförsörjande. Om det är möjligt att en dag bli det helt och hållet återstår att se för paret.
– Det kan ju vara svårt här uppe, men folk har ju varit självförsörjande förut, säger Jonathan.
Sandra och Mira visar var det kommande orangeriet kommer att vara placerat. Taken är att odla utomhus under det halvår som är möjligt och ta vara på så mycket de bara kan. Orangeriet bygger paret för vinterförvaring och för att odla året runt, gärna lite mer exotiska frukter. Målet är att klara sig under vinterhalvåret.
– Först ska vi lära oss odla. När vi gjort det hoppas vi kunna komma in lite mer på djurhållning, men det är mycket som krävs i det kretsloppet. Vi har redan varit självförsörjande på köttkaniner, men vi gav upp det eftersom tiden inte riktigt räckte till just nu, säger Sandra.
För att vara självförsörjande kan man inte vara skuldsatt, något Jonathan och Sandra jobbar hårt för.
– Vi hoppas inom de närmsta åren kunna bli självförsörjande på grönsaker och grödor, förhoppningsvis på kött. För länge sedan har det bott fyra kor här på gården, och det vore roligt om det fick göra det igen. Det här är ett livslångt projekt, något vi förhoppningsvis ska göra tills vi dör. Därför är det inte målet som är – målet. Utan vägen dit, säger Sandra.
– Vi har inga erfarenheter, men vi skaffar oss det på vägen, säger Jonathan.