"Den förolyckade var en mycket duktig bergsspecialist och alpinist och hade prognosen att bli en av förbandets bergmästare", säger David Engström, ställföreträdande bataljonschef på K 4.
David Engström, ställföreträdande bataljonschef på K 4, var inte med på plats när olyckan skedde men har varit delaktig i planeringen av övningen. Han säger att den förolyckade var en mycket duktig bergsspecialist.
Vad har man för säkerhetstänk under sådana här övningar?
– Vi använder oss av specialister som är särskilt utbildade för det här och vi skickar alltid upp en rekognoseringsstyrka som gör allt de kan för att undvika de här farorna och förstärka säkerheten på plats, säger han.
Var den omkomne ensam på plats?
– Det kan jag inte svara på i och med att jag inte var med när olyckan skedde.
Enligt rutin använder man replag, är det något man har tillämpat?
– Så fort det finns en fallrisk så använder vi oss av de rutinerna, fastknuten antingen i varandra eller i en installation. Exakt vad som hände där och då, det vet inte jag, säger David Engström.
Även Rikard Skiöld, regementesförvaltare på K 4 och med stor erfarenhet av militär verksamhet i högalpinmiljö bekräftar att tillämpning av replag är en grundprincip men att det finns situationer då det inte lämpar sig.
– Ibland och beroende på hur snön ser ut lokalt på platsen så är det direkt olämpligt att gå i replag. Det är alltså ingen sanning som man alltid kan förhålla sig till, säger han och fortsätter:
– I nuläget har vi inte sett resultatet av den här utredningen, men vi är rätt övertygade om att den ansvarige chefen på plats har den kompetensen att göra bedömningen avseende om man ska gå inknuten i replag eller inte. Det kan vara på det sättet att hade man tagit det beslutet så hade vi haft fem till sex omkomna i den här lavinen.
"Ibland och beroende på hur snön ser ut lokalt på platsen så är det direkt olämpligt att gå i replag. Det är alltså ingen sanning som man alltid kan förhålla sig till", säger Rikard Skiöld, regementesförvaltare på K 4.
Engström berättar att övningen var upplagd på så vis att i torsdags förra veckan utgick en rekognoseringsstyrka på cirka tio personer. Den var ledd av en bergsmästare, särskilt utbildade bergssoldater och yrkesofficerare. Uppgiften de hade var att rekognosera väg för huvudstyrkan, cirka 100 värnpliktiga, som skulle komma senare.
– De genomförde fastsättning av installationer för att den här större styrkan sen skulle kunna komma och sätta fast sig i, säger David Engström.
I måndags utgick huvudstyrkan och framryckte i spåren av rekognoseringsstyrkan. Samma dag som styrkan anlände så beslutar övningsledaren på plats att en alternativ framryckningsväg ska användas, med anledning av vädret och de värnpliktigas utbildningsståndpunkt.
– Den initiala tanken var att framrycka enligt den branta östra delen av Kebnekaisemassivet men det blev ändrat och i stället valde man att framrycka på den västra delen som inte är lika brant och är lite säkrare men samtidigt uppnå målsättningen att bestiga både nord- och sydtoppen, säger Engström.
"Det har startats ett antal, av varandra, oberoende utredningar. Förbandet bistår naturligtvis de här olika utredningarna till ett hundra procent", säger Morgan Gustafsson, stabschef på K 4.
Enligt den ställföreträdande bataljonschefen fortsätter de värnpliktiga övningen.
– De gör det i en lågfjällmiljö utan de här riskerna som finns, säger han.
Morgan Gustafsson, stabschef på K 4, berättar att regementets krisledning övergått till ett krisstöd.
– Det fortsätter under min ledning. Det har startats ett antal, av varandra, oberoende utredningar. Förbandet bistår naturligtvis de här olika utredningarna till ett hundra procent, säger han.