SX Projects AB vill bygga en turistanläggning på Västra Granudden i Renviken utanför Arvidsjaur. I samband med rivningen och röjningen av den aktuella fastigheten har två anmälningar gällande miljöbrott inkommit till Arvidsjaurs kommun. I anmälningarna misstänks tonvis med järnskrot, gamla tunnor och dunkar vara giftigt avfall efter tillverkning av plastbåtar.
Samhällsbyggnadschefen Åsa Andersson har tidigare avfärdat anmälningarna och hävdar att sannolikheten för föroreningar är liten. Hon hävdar också att det aldrig har tillverkats plastbåtar på platsen. Efter uttalandet i PT polisanmäldes Andersson för tjänstefel – en anmälan som även är skickad till kommunstyrelsen.
– Jag känner mig trygg med det vi har gjort, så jag välkomnar den utredningen, säger hon.
Miljöinspektören Annika Lidström och byggnadsinspektören Monika Hornig-Breitbach besökte fastigheten den 3 september. I en tjänsteskrivelse efter inspektionen skriver Annika Lidström att det finns några stora tunnor som har innehållit kemikalier, troligtvis olja, och ett 15-tal mindre tunnor och dunkar innehållande olika kemikalier i ladugården som ska rivas.
"Tunnorna och dunkarna var hela. Inne i ladugården fanns det endast på ett ställe spill av olja. Hela golvet var inte synligt", skriver hon.
Utomhus hittades en samling med gamla oljefilter samt fyra gamla oljecisterner. Där de stod syntes inget oljespill, enligt Annika Lidström. Hon påpekar dock att det låg en del skräp på platsen där de tidigare stått.
Annika Lidström har även erhållit uppgifter från återvinningscentralen i Arvidsjaur om att cirka 30–40 gamla tunnor från Västra Granudden lämnats in under augusti. Tunnor med farligt avfall har lämnats in vid två tillfällen.
Är det inte polisens sak att utreda ett miljöbrott?
– När det gäller föroreningar så är det förorenaren som betalar. I det här fallet finns det ingen i livet, så det finns ingen brottsling. Annars är det miljö-, bygg- och hälsoskyddsnämnden som är tillsynsmyndighet över miljöbalkens bestämmelser. Det är de som utövar tillsyn och gör de bedömningar som behöver göras samt fattar de beslut som behöver fattas, säger Åsa Andersson.
Bör inte anmälningarna tas upp i nämnden?
– Nej, vi har delegation och nämnden har varit informerad hela tiden. De har varit ute på platsen med oss också, så de skulle ha sagt något.
Det kommunen känner till kring båttillverkningen är att bröderna Patrik och Knut Lindfors började bygga träbåtar på fastigheten någon gång efter 1945. Olle Nilsson ritade båtar och valde trä. Verksamheten i Granudden upphörde 1957. Då påbörjades tillverkning av plastbåtar i Arvidsjaurs samhälle. Den tillverkningen upphörde i slutet av 80-talet.
Enligt Olle Nilssons änka, som kommunen varit i kontakt med, ska han ha sagt till henne att "här tillverkade vi plastbåtar" och syftat på den aktuella ladugården.
– Hon kom till Sverige på 90-talet och då hade han sagt så, men båttillverkningen slutade redan i slutet av 50-talet. Vi har även pratat med änkan till en av båttillverkarna och hon säger att de aldrig har varit plastbåtstillverkning där, säger Åsa Andersson.
Hon tycker även att det faktum att ladan är oisolerad tyder på att man inte tillverkade plastbåtar på platsen.
– På den tiden utan el. Det är lite osannolikt det också, säger Åsa Andersson.