Torkel Fahlgren, Bernt Lundberg, Laila Sundberg, Stina Larsson och Mariann Lörstrand är alla engagerade kring firandet att den lokala sameföreningens 100-årsjubileum.
Ett helt århundrade har passerat sedan föreningen startades, och det utan uppehåll.
– Det saknas protokoll från 40-talet, men de är bara försvunna, men annars så finns alla protokoll från 1918 och framåt. Föreningen har alltid varit aktiv, berättar Bernt Lundberg, styrelseledamot. Han säger att det finns främst en stor skillnad mellan de gamla protokollen, och de nya.
– Det som skiljer mest mellan ett protokoll från förr och då, så skriver vi alldeles för mycket idag. De beslutade och skrev bara det. Ett årsmöte beskrivs på ett A4, och idag är det en hel hög med papper.
Laila Sundbergs, vice ordförande i föreningen, med ledamot Stina Larsson. ”Vi jobbar mycket med den vanliga samiska kulturen, med utställningar, slöjd, språk, mat. Vi förenar folk, vilket väl också är själva syftet med en förening”, säger Laila.
Det är en stor förening med över 200 medlemmar, men som i många andra föreningar kämpar man med att få in ungdomar i föreningen.
– När vi har våra träffar är medelåldern ganska hög. Men det verkar faktiskt som att det går åt rätt håll, det kommer in fler och fler ungdomar, berättar vice ordförande Laila Sundberg. Och en av de yngre är Stina Larsson.
– Först fick jag frågan om att vara med i styrelsen när en annan skulle kliva av. Så jag funderade på det ett tag. Jag tänkte först att det kanske mest skulle vara lite jobbigt, men det är betydligt roligare än man tror faktiskt. Sedan så har både farmor och farfar suttit med i flera år, så det är också på grund av det jag ville testa på. Jag har ju varit här sedan barnsben.
I Arvasgården är det full ruljans under veckan, med möten, utställningar och föreläsningar.
Stina har engagerat sig i många projekt utanför sameföreningen, hon menar själv att hon oftast säger ja när någon frågar om hon vill vara med.
– Och många gånger så blir det mer än vad man tänkt sig från början. Så jag tänkte lite så, att det skulle vara mycket jobb och slit, vilket det också är, men jag tycker att det är värt det. Vi har en rolig grupp i styrelsen vilket också gör mycket, att man kan komma överens och ha kul samtidigt.
Att se till att Lappstaden bevaras på bästa sätt är föreningens viktigaste uppgift.
Föreningens uppgifter har förändrats genom åren. Från att initialt hantera bland annat rennäringsfrågor så är idag huvuduppgiften att bevara lappstaden och den samiska kulturen. Bland annat anordnas språkkurser, luciafika, möteshelger och storstämningshelgen som väntar alldeles runt knuten.
– Förr hade föreningen inte alls de frågor vi har på agendan. Förr var det ärenden som samebyarna gör idag på sina möten, rennäringsfrågor och sådant. Vi har inget sådant. Vi har ett uppdrag och det är att bevara lappstaden. Det är egentligen den gemensamma syftet som fortfarande är kvar, berättar Bernt.