En granskning som tidningen Vårdfokus har gjort visar att löneökningen för Vårdförbundets medlemmar i Västerbotten var sämst i landet förra året. I snitt ökade lönerna med 2,1 procent. Det kan jämföras med Norrbottens 2,8 procent och Halland som fick högst med 4,1 procent.
Detta har fått Jonas Forssander, förtroendevald för Vårdförbundet i Västerbotten, att reagera.
– Coronaviruset har dominerat diskussionerna, men som facklig måste jag beklaga att regionen visar sig på sin svaga sida igen.
Han berättar att det fanns ett tvåårigt avtal 2017–2018 som innebar en ökning med nio procent på två år.
– Då tändes ett hopp om att arbetsgivaren sett att våra löner var lågt satta, jämfört med mansdominerade yrken. Förra årets löneökning var en besvikelse.
Han säger att många inom vården även är besvikna över att satsningen förra året på särskilt yrkesskicklig vårdpersonal inte gav så stor lönespridning.
– Det handlade om några hundralappar. Jag känner till ett par anställda som sade upp sig av den orsaken, säger han.
Precis som för exempelvis läkare tycker han att förbundets medlemmar borde kunna fördubbla lönen under sitt yrkesverksamma liv.
Han tycker, inte minst nu under coronapandemin, att Vårdförbundets medlemmars samhällsbärande funktion blir extra tydlig.
– Vi kan inte strejka och vi vårdar med livet som insats. Vi utsätts för risker varje dag även när det inte är coronapandemi, på grund av andra smittor och multiresistenta bakterier. Jag tycker det borde finnas ett samhällsintresse av att vi även har ett risktillägg, säger han.
Han pekar också på att lönen är viktig när det gäller att satsa på rekrytering och för att få behålla kompetent personal.
– Det enda sättet att höja sin lön ju är att säga upp sig och gå till en annan arbetsgivare och sedan kanske komma tillbaka senare. Men det blir också en kostnad för vården då kompetenta kollegor producerar mer.
Hälso- och sjukvårdsdirektör Brita Winsa tycker att siffrorna blir missvisande.
– Man måste titta på flera år i rad och löneläget generellt, säger hon och tillägger.
– Jämför vi lönerna mellan universitetssjukhusen så ligger vi någonstans i mitten. Jag uppfattar därför att löneläget är anpassat efter marknaden, säger hon.
Hon påpekar även att förra året var kärvt ekonomiskt för Region Västerbotten, men hänvisar liksom facket till det lokala avtalet som gav nio procent på två år 2017.
– Flera grupper fick också långt över tio procent.
Hur ser du på besvikelsen över att satsningen på särskilt yrkesskickliga inte gav så stor lönespridning?
– Det här är ett begrepp som inte var helt enkelt och det ledde till problem för cheferna även om vi vill premiera duktiga medarbetare. Kanske var avtalet också utformat på ett sätt som ledde till att förväntningarna blev större än vi kunde infria.
Hur ska ni kunna konkurrera med andra regioner, kommuner och privata vårdgivare?
– Jag tror att man brukar titta på hur löneläget ser ut och inte bara utfallet för ett år.
Jonas Forssander säger att det enda sättet att höja lönen är att säga upp sig och eventuellt komma tillbaka till samma.
Hur ser du på det?
– Ja, det är en metod som kan fungera generellt, men vi strävar efter att sätta lön utifrån befattning. Vi vill ge löner som uppfattas som rättvisa. Men det är klart att det finns en marknad som påverkar. Finns det en brist kan det ge en möjlighet att förhandla upp lönen.