Utmaningarnas rike väntar på Magdalena Andersson

En svetsare stämplar ut.

En ekonom stämplar in.

Torsdagens partiledarbyte i Socialdemokraterna – Stefan Löfven mot Magdalena Andersson – gick helt enligt plan.

Men innan finansministern kan axla rollen som statsminister ska riksdagen få säga sitt. Och vad den säger är i skrivande stund oklart.

För att undvika ännu en regeringskris behöver Magdalena Andersson, med stor sannolikhet, lita till samma underlag som Stefan Löfven under sommarens politiska turbulens. Det vill säga att hon blir framröstad (eller framsläppt) av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet tillsammans med den politiska vilden Amineh Kakabaveh (tidigare V).

Vilket inte lär bli en söndagspromenad i parken. Centerpartiet kräver förändringar i arbetsrätten, stärkt äganderätt för skogsägare och försvagat strandskydd för att släppa fram Magdalena Andersson. Samtidigt som frågorna om skog och strandskydd är så viktiga för Miljöpartiet att de, enligt språkröret Märta Stenevi, kan avgöra om partiet ska vara kvar i regeringen.

Vänsterpartiet vill att frågan om arbetsrätten ska förpassas till byrålådan till nästa riksdagsval.

Det är komplicerade frågor som inkluderar starka viljor. Vilket i sin tur öppnar för att Stefan Löfven stannar kvar som statsminister till regeringsunderlaget är färdigförhandlat. Besked väntas i samband med att han träffar talmannen.

När ett politiskt parti byter partiledare infinner sig alltid frågan: Kommer det att påverka partiets politik?

Som det gjorde när Ebba Busch tog över Kristdemokraterna och Nyamko Sabuni tog över Liberalerna.

Hur det blir med Socialdemokraterna är än så länge höljt i dunkel. Starka krafter inom partiet ropar vänsterut. Det gör samarbetspartnern Vänsterpartiet också. Centerpartiet ropar efter mer liberalism. Vad Miljöpartiet ropar efter är inte så lätt att veta. Men ropar gör de.

Oavsett om Socialdemokraterna går åt höger, åt vänster, eller rakt fram lär Magdalena Andersson – givet att hon tolereras av riksdagen – få lägga mycket tid och energi på att hålla ihop ett svagt och spretande regeringsunderlag.

Dessutom ska hon göra det i motvind, i ett parti, som likt andra socialdemokratiska partier, under lång tid dragits med sviktande väljarstöd. I ett parti som skakas av inre motsättningar.

Socialdemokraterna har blivit ett gammalt arbetarparti söker relevans i ett samhälle som förändras i rasande takt.

Kanske är det ett tecken i tiden att när en svetsare stämplar ut så är det en ekonom som stämplar in.