Sten Ellman, Erik Holmgren, Karl-Erik Svensson, Åke Furberg och Roland Andersson spelade i Ragvaldsträsk.
Tonerna från spelemännens instrument ljöd över ängarna och denna gång hölls spelningen utomhus i trädgården hemma hos Vivi-Anne Ågren och Karl-Erik Svensson i Ragvaldsträsk.
– I dessa tider så har vi valt att spela utomhus och hålla oss en bit ifrån varandra. Det låter ju bra ändå, säger Karl-Erik glatt.
Det är varmt och solen skiner. Vivi-Anne ställer fram en kanna vatten och bär fram några stolar till publiken. Två som har kommit för att lyssna på uppträdandet är Karl-Erik Norsten och Karl-Axel Lindqvist.
– Jag hoppas att de ska spela ”Jonk oppi berge”. Det var min farfar Jonas Lindqvist som gick och visslade på melodin för de yngre spelemännen i byn Ljusvattnet. Polketten är en låtskatt som sedan dess har bevarats och förts vidare i generationer, säger Karl-Axel med ett leende.
Efter att musikerna tagit fram sina instrument och kopplat övrig utrustning så kör de igång med Evert Taubes välkända sommarvisa ”Sjösala vals”.
– Vi kommer att spela några gamla godingar som ni säkert känner igen. Sedan tar vi sommarlov för att ladda batterierna inför nästa säsong, säger Erik Holmgren.
Flera av musikerna har spelat i Bygdsiljums folkdanslag, musikgruppen Skråmträskara och deltagit på olika spelmansstämmor. En av spelemännen, Sten Ellman, har spelat olika instrument under 65 års tid.
– Jag har bytt instrument genom åren och spelat gitarr, bas, klarinett och orgel. Numera är det mest dragspel. Jag är helt obildbar, skojar Sten och skrattar gott.
Åke Furberg började spela bas på 70-talet. Innan dess spelade han gitarr.
– Det här är verkligen trevligt och det är så fin gemenskap i gruppen, säger han och gitarristen Roland Andersson tillägger.
– I dessa tider så har de flesta spelningar hamnat i stiltje. Det är roligt att träffa likasinnade, spela och mjuka upp fingrarna.
På 60- och 70-talet spelade Karl-Erik Svensson tillsammans med legendaren Gösta ”Snoddas” Nordgren. Han spelade också med Arne Qvick som bland annat gjorde den berömda låten ”Rosen”.
– Det var en minnesvärd tid. En gång skulle Arne sjunga ”Rosen” på Grand hotell i Stockholm. Han sjöng låten, delade ut rosor till damerna i publiken och sedan åkte vi hem, säger Karl-Erik och skrattar åt minnet.
Sista ackordet är taget. Spelemännen går bort mot logen där Vivi-Anne har dukat fram mat, pyntat och gjort fint inför sommarens speluppehåll.
