Ulf Jakobsson hade lämnat post vid Finnberg när han upptäckte en älg som stod vid vägkanten. Ulf bromsade in och väntade att älgen skulle försvinna in i skogen.
Men det gjorde den inte. I stället sprang den längs vägen framför bilen.
Efter ungefär en och en halv kilometer stannade älgen av. Då trodde Ulf att den äntligen skulle hoppa över plogkanten och ge sig iväg.
När den inte gjorde det, utan bara stod kvar på vägen, försökte Ulf krypköra förbi den. Det gick bra ända tills han nästan passerat älgen.
– Då fick han upp ett il och attackerade bilen. Han slängde skallen i rutan. Det var som i slow-motion, som en scen ur ”Hajen”, berättar Ulf.
Lyckligtvis hade älgen inga horn. Då hade den förmodligen spräckt rutan. Men när det inte fungerade med huvudet gjorde älgen sig redo för nästa attack.
– Han började nicka. Sedan sparkade han med frambenen. Han var nära att sparka genom rutan, men det stannade med en stor spricka.
Efter det tycktes älgen lugna ner sig och Ulf kunde försiktigt köra förbi och fortsätta sin postrunda. Om än med en rejäl spricka över vindrutan.
Vad som fick älgen att ilskna till är svårt att veta.
– Kanske var han stressad. Älgar brukar ju hoppa in i skogen.
Hur skärrad blev du?
– Det gick så fort att jag inte hann jaga upp mig. Men när det small kände jag bara ”vad händer?”
Så nu blir det att se upp för älgar på kommande postrundor?
– Ja, nu måste man vara försiktig när man knallar uppefter vägen, säger Ulf, och kan inte låta bli att skratta åt minnet.