Nu rustas bodlängan och båthuset upp: ”Finaste vi har”

Nu har upprustning av bodlängan och båthuset vid Siljesundet påbörjats. Platsen har en historisk betydelse och är ett industriminne. ”Det är kul att länsstyrelsen vill satsa på det här”, säger Ann-Sofie Persson, ordförande i Bydsiljums hembygdsförening.

Under sommaren har bodlängan vid Siljesundet rustats upp med bland annat nya broar. Silje Bygg, i samarbete med Rune Wästerby, vid Skellefteå museum, står för upprustningen av byggnaderna.

Under sommaren har bodlängan vid Siljesundet rustats upp med bland annat nya broar. Silje Bygg, i samarbete med Rune Wästerby, vid Skellefteå museum, står för upprustningen av byggnaderna.

Foto: Frida Öhman

Nyheter2020-09-29 14:00

Upprustningen kommer att kosta omkring 450 000 kronor och länsstyrelsen har nu gett klartecken till att bidra med cirka 420 000 kronor till Bygdsiljums hembygdsförening för att restaurera bodlängan och båthuset vid Siljesundet i Bygdsiljum. Byggnaderna är i dag sneda, murkna och förfallna. 

Ann-Sofie Persson växte upp i ett hus ovanför backen som leder ner till båthuset och bor fortfarande kvar i ett annat hus i närheten. Hon har många fina barndomsminnen från platsen och är glad över att båthuset och bodlängan bevaras.

– Hembygdsföreningen är glada över att det här görs, säger hon.

Upprustningen av bodarna är påbörjad och hittills har de, förutom att de ersatt murkna stockar, även rätat upp huset och byggt nya broar. Under 2021 kommer båthuset att rustas upp, byggnaden ska bland annat riktas och stabiliseras och taket ska kompletteras där plåt saknas. 

– Det här är en fin träffpunkt, vi kan samlas här för att fika och vi har även haft spelmansträffar här. Det är en vacker plats att gå till och det finns även en stig här längs stranden. Hit kan man gå och få se och uppleva hur flottningen gick till och den lilla flottningsbåten finns ju även kvar här, berättar Ann-Sofie.

Platsen var viktig för flottningen, då ångbåten bogserade timret över sjön för vidare färd ner längs Rickleån till sågverket i Robertsfors. Sven Lundgren är den sista nu levande som var med vid flottningen på Bygdeträsket. Han började med flottning i slutet av 1950-talet och höll på tills man slutade med flottning 1961. Timmer kom från Tallån, Sikån och Risån, vilket i sin tur skulle över Göksjön.

– Det var långa dagar, man började klockan sju på morgonen och höll på till sent på kvällen, berättar han.

Flottningen bedrevs med två båtar, en större som heter Ärlan och en mindre som heter Staren. Båten Ärlan blev såld till Stockholm efter att flottningen upphörde, men Staren står fortfarande kvar vid bryggan i Siljesundet. 

Vid drygt 20 års ålder fick Sven Lundgren anställning i flottningen på Stora Bygdeträsket. 

– Förberedelserna startade så fort isen gått från sjön. Först togs båtarna ut ur båthuset och lades upp vid kajen, bränsle fylldes på och motorerna provkördes. Från Sikån i Västanträsk till Siljesundet tog det ungefär tolv timmar att bogsera över flotten dessa tretton kilometer. Flotten lades fast vid dammen vilket oftast skedde tidigt på morgonen, kanske vid klockan tre eller fyra, när solen gått upp, berättar Sven.

En man kunde gå på stranden och rulla ut stockar som låg på land, två man fanns i roddbåten, den ena rodde och den andra satt längst bak i båten med ena benet i vattnet och samlade in stockar med båtshaken. När några stockar samlats in roddes dessa ut till Staren och förpassades in i den lilla släpflotten. 

– Detta arbete utfördes runt hela sjön och pågick dygnet runt med arbetslag som jobbade i skift. När de sista stockarna hade lämnat sjön vid Westmans Café så bjöd Gustav Westman på kaffe och bröd i parken, det var en årligt återkommande tradition, berättar Sven.  

Efter avslutad flottning drogs båtarna in i båthuset som finns kvar än i dag. Båtarna ställdes upp på stora kälkar som i sin tur låg på en stor slipersbädd, som också finns kvar.

– Jag ser fram emot upprustningen, säger Sven Lundgren.

Flottning

  Flottning var ett sätt att transportera timmer i strömmande vattendrag från skogarna i inlandet till gruvor nedströms och sågverk, som ofta låg vid kusten.

  Timret följde med det strömmande vattnet i älvar, åar och bäckar och i mindre strömmande delar av vattendragen samlades timret ihop bogserades till ställen där strömmen kunde ta det vidare.

  Vattendrag som användes till flottning benämndes flottningsleder eller flottleder.

  Flottningen avslutades med att timret sorterades efter ägare.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!