Det är en lättad David Rundblad som i lugn och ro kan vandra omkring i ett vårvintrigt Skellefteå.
– När ryssarna invaderade under torsdagen så förstod jag allvaret och då försökte prata med sportchef, tränare och övriga i klubben. Jag förde en konversation med klubben i några dagar och de förstod när jag fick förklara min situation. Det är lite annorlunda att vara svensk och försöka ta sig hem på ett säkert sätt när de stängde Ryssland. Så till slut förstod de och släppte hem mig, säger han och fortsätter:
– De sa att det var helt lugnt och förstod helt min situation.
Rundblad spelade i staden Sotji som ligger 70 mil söder om Ukrainas gräns.
Hur var stämningen i staden och upplevde du att kriget var nära?
– Nä, det enda var att flygplatsen stängde. Man kollade ju på nyheterna men förstod inte så mycket. De i laget snackade säkert om det på ryska – men det förstår jag inte heller. Jag har inte heller velat ta kontakt och snacka om det. Det känns som det finns delade syner. Jag har känt att det inte varit någon diskussion man vill ta när man är i Ryssland.
Har du under den här tiden varit rädd?
– Nä, inte rädd. Men det är klart att när man var i Sotji så var man lite för nära det. Samma sak när flygen i St Petersburg stängde. Då var det lite "Vad ska man göra?". Men det var tur att det löste sig på ett smidigt sätt.
Smidigt är väl kanske att överdriva. Först bokade han ett tåg från Sotji till St Petersburg. En resa på 40 timmar. Men då öppnade flygplatsen i Sotji.
– Sotjis flygplats var stängd i en och en halv dag. Jag fick veta att jag fick åka hem på träningen på fredag morgon och det gick ett flyg på lördag till St Petersburg – men det blev en annan rutt. Flyget tog fem timmar istället för två och en halv.
Han hade också bokat flyg till Stockholm via Helsingfors från St Petersburg. Men på söndagen så stängde de luftrummet.
– Det var tur att jag spelat i St Petersburg tidigare och hade lite kontakter där. Jag lyckades få tag på en finländare som kör diplomatpost över gränsen och fick åka med honom. På andra sidan gränsen hade han fixat en annan skjuts. Det gick smidigt – men jag hade lite panik innan allt löste sig. Man känner sig ganska liten när allt är stängt.
Han har haft nytta av sina svenska spelarkollegor i KHL.
– Jag blev inbjuden i en chat där vi kunde hålla koll på hur andra spelare gör, eller om något annat lag hade gett något input om vad som gällde. Men också vilka vägar man kunde ta sig hem. Det var lite som en informationskanal. I ett sånt här läge så försökte vi svenskar att hjälpa varandra.
Han har inte brutit kontraktet med Sotji.
– Nej. De har sagt att de ska betala ut lönen – men vi får se. Det är inget jag kan göra något åt. Jag har växlat över det jag haft nu till svenska pengar. Från söndag kväll till måndag morgon så hade jag förlorat 25 procent av det jag tjänat. Men det är var ju inte det största fokuset – det var att ta sig hem.
I april går kontraktet med Sotji ut.
Kan du tänka dig att återvända till KHL?
– Nej. Redan innan den här säsongen var jag hyfsat säker på att det var min sista där. Men med allt som pågår just nu och att man inte vet hur det kommer att bli så är det ett väldigt enkelt beslut.
Hur skönt är det att vara hemma?
– Det är så jäkla skönt. Det är alltid skönt att vara hemma i Skellefteå och känna lugnet. Och speciellt nu.