Behovet av en stor skattereform har diskuterats länge.

Frågan har aktualiserats av en rapport författad av ekonomen Klas Eklund.

Rapporten har som ambition att svara på frågor som: Hur kan skattesystemet bli enklare och mer effektivt? Hur kan det främja välfärd, sysselsättning och utbildning, och därigenom skapa mer likartade förutsättningar för medborgarna?

ESO-rapporten (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) säger sig vilja ta ett helhetsgrepp. För mig verkar det klokt.

Den säger vidare att ”en övergripande skattereform måste därför innefatta en översyn även av den kommunala beskattningen”. Men sedan konstateras att kommunalskatten är för komplicerad för att man ska kunna komma med skarpa förslag.

Kommunalskatten är lika oavsett inkomst. En lågavlönad betalar samma skattesats som en miljonär. Skattesatsen består av två delar, kommunal skattesats och skattesats till regioner.

Hur mycket kommunalskatt du betalar beror på var i landet du bor. En Malåbo betalar fem kronor mer i kommunalskatt för varje intjänad hundralapp jämfört med en stockholmare.

Grunden för vad vi kallar generell välfärd bygger på att välfärden i form av vård, omsorg och skola ges till alla. Finansieringen sker genom principen skatt efter bärkraft. Men i och med att skattesystemet successivt urholkats, och marknadslösningar blivit allt vanligare, har mycket av grunderna för en traditionell välfärdspolitik förändrats.

Vi står inför ett vägval om hur vi ska hantera vårt gemensamma. Här kommer bland annat skattepolitiken in. Det är därför vi måste våga diskutera den orättvisa kommunalskatten.

Ska man ta ett helhetsgrepp om det framtida skattesystemet måste kommunalskatten finnas med. Då måste också diskussionen om hur framtidens välfärd ska se ut, och hur den ska finansieras vara med.

ESO-rapporten säger: ”Vidare tillåts människors egna preferenser slå igenom mer med de förslag som läggs fram här. Skattebetalarna får behålla mer av sina inkomster, medan staten i mindre grad styr medborgarnas konsumtion och val av boende.”

I mina ögon talar man om mer valfrihet och fler marknadslösningar.

Man kanske till och med måste ta med synpunkterna från förre statsministern Göran Persson (S). Han föreslog att kommunalskatten avskaffas och att staten tar över ansvaret för finansieringen av den kommunala verksamheten.

Förslaget är troligen ett alltför stort ingrepp i det kommunala självstyret.

Men liksom tankar om progressivitet i kommunalskatten bör det diskuteras.

Andra frågor är i hur stor utsträckning man ska styra människors konsumtion och hur skatter kan användas i klimatarbetet.