Ida kavlar degen till runda tunna kakor. Till dessa ljusugnsbröd används en randkavel och en kruskavel.
Det är tidig söndagsmorgon och Irene och Ida håller på att göra iordning inför veckans bakdagar i bagarstugan. Redan kvällen innan har den vedeldade ugnen startats och tidigt i gryningen ska degen stöpas innan den ska ställas på jäsning och själva bakandet kan börja.
– Vi gör först fyra liter degvätska eller stöpa som det kallas. Vi bakar klart och sedan börjar vi om med fyra liter stöpa till. Vi bakar i två omgångar och totalt får vi ut cirka 120 kakor, förklarar Irene och lägger en handduk över degen som ska jäsa i minst 30 minuter.
Ida slänger på några vedklabbar i ugnen och värmen stiger rejält i stugan. På väggen hänger brödkavlar av olika slag. Alla används de i bakningen men just i dag ska en kruskavel och en randkavel användas till att kavla ut degbitarna till rätt storlek och tjocklek. Därefter ska de naggas och sopas ren från mjöl innan de ska gräddas.
– Degbitarna kallas för brödämnen och de ska kavlas åt olika håll för att få dem tunna och runda. Det är viktigt att det inte finns löst mjöl på kakorna. Då blir brödet gulaktigt och det är inte bra, säger Ida och Irene är snabb att tillägga:
– Då blir det vad man brukar kalla mjölfisar. Det vill vi ju inte ha.
Genom åren av samarbete har Irene och Ida funnit sina roller i bakandet och varje moment går snabbt. Med vana rörelser ser de ut att veta exakt vad de själva ska göra och vad den andre gör.
– Vi behöver bara titta på varandra så vet vi, skrattar Ida och fortsätter:
– Vi har våra platser. Jag kavlar och Irene gräddar. Vi hjälps åt att skära och lägga upp brödet på galler för torkning där de får kylas av. Vi har ett riktigt bra flyt då vi bakar!
Med en brödfjöl förs brödet in i den vedeldade ugnen. Därefter ska varje kaka snurras och vändas med en gräddspole. Efter cirka trettio sekunder har brödet gräddats klart.
Sedan barnsben har både Irene och Ida varit med och bakat i bagarstugorna tillsammans med sina mammor, mormor- och farmödrar. På olika håll. Irene är uppvuxen i Åsele och Ida var ofta med och bakade i en bagarstuga i Varuträsk. Nu bor Ida och Irene bara några mil ifrån varandra i närheten av Frostkåge.
– Det var så roligt då vi lärde känna varandra och skulle baka bröd första gångerna. Vi hade olika recept som våra mammor hade och som vi provade oss fram med för att få det bästa ljusugnsbrödet. Till slut hittade vi ett recept som byaföreningen i Frostkåge hade som vi tyckte var både enkelt och gott. Brödet innehåller mjölk, rågsikt, grahamsmjöl, vetemjöl, jäst, salt och brödkrydda.
Efter en lång dag i bagarstugan så är det äntligen dags för Irene och Ida att paketera brödet.
Det kavlas och gräddas, brödet sopas och läggs på kylning och till sist ska det paketeras. Under tiden som Ida och Irene jobbar på så berättar de att även deras ungdomar har provat på att vara med i bagarstugan under uppväxten.
– Jag tycker att det är roligt och det känns viktigt att de får chansen att lära sig hantverket. Vill ungdomarna ta upp det då de blir äldre så vet de hur det går till, säger Ida och gör i ordning den andra stöpan för dagen.
Vid lunchtid börjar hela proceduren om och fler bröd ska bakas. För några veckor sedan var Irene och Ida med på Reko-ring Skellefteå, för första gången.
– Fler och fler väljer att köpa lokalproducerad mat utan mellanhänder. Vi tycker att det är ett bra koncept och är gärna med igen. Vi har också många stammisar sedan tidigare. Det är fantastiskt att så många gillar vårt ljusugnsbröd.
Under en hel dag från tidig morgon till sen eftermiddag har Irene och Ida bakat cirka 10 kilo bröd.