Vd Fransesca Quartey beskriver flytten till Sara kulturhus som hektisk, men också historisk.
Vi kliver in i Sara kulturhus, passerar kulturtrappan och fortsätter in i trälandskapet, för att landa på en plats med 18 meter i takhöjd. Det handlar om en stor black box, Västerbottensteaterns framtida huvudscen som i detta nu sakta byggs fram. 300 platser om publiken sitter ner, och 900 om de istället står. Väggarna har fått sin mörka nyans, gradängerna är på plats. Men rummet längtar efter scenkonst, skådespelare och replikskiften.
Samtidigt, några hundra meter från Skellefteås största bygge, förbereder sig en hel länsteater för att lämna huset som varit en hemvist i 40 år. I Norrans artikelserie Inuti Sara är det där vi börjar. Hos en Västerbottensteater som producerar scenkonst, samtidigt som de ska packa ihop fyra decenniers scenkonst.
– I höst, då ska vi vara ute ur det här huset, det känns surrealistiskt, säger Fransesca Quartey, vd på Västerbottensteatern, samtidigt som hon slår sig ner i en av de rosa fåtöljerna på kontoret. På skrivbordet sitter en liten tejpbit med bokstäverna "KH".
– Den syns lite överallt på möblerna här inne. Det betyder helt enkelt att skrivbordet ska med till kulturhuset. Och lite så ser vår process ut nu. Vi försöker packa det som går. Men det är 40 år som ska flyttas, det är mycket jobb, säger hon.
En illustration av scenen stor black box, där Västerbottensteatern kommer husera.
Förändringarna blir gigantiska, såklart. En dubbelt så stor black box, gemensamma kontorslokaler och en rejäl scen till Unghästens föreställningar, bland annat.
– Det är vansinnigt spännande. Men det blir också en utmanande tid. Nu kan vi vårt hus utan och innan, med ett nytt hus kommer barnsjukdomar, säger Fransesca Quartey.
För att klara av en historisk flytt har vårrepertoaren setts över. Redan innan pandemin slog till var planen att det skulle vara färre föreställningar.
– Det går inte att ha ett vanligt vårprogram, det säger sig självt. Vi måste frigöra tid till flytten, säger hon.
Västerbottensteaterns hus på Nordlandergatan ska tömmas. Nere i källaren ryms rader med kostymer, och kostymmästare Ulrica Forsgren och sömmerska Terese Larsson arbetar med att rensa och flytta plaggen.
Vi rör oss ut ur Fransesca Quarteys kontor, ner under marken. I teaterns källare breder förråden ut sig, kvadratmeter efter kvadratmeter fullt av allt från glänsande fiskkostymer till kungliga mantlar. Där märker kostymmästare Ulrica Forsgren och sömmerska Terese Larsson upp klädstängerna, går metodiskt igenom varje byxa, sko och hatt.
– Vi är i full gång med förberedelserna inför flytten. Det är svårt att uppskatta exakt hur många klädesplagg vi har här, men det är flera tusen som ska flyttas, och så rensar vi ut sådant som är enkelt att skaffa. Det unika vill vi behålla, säger Ulrica Forsgren.
För kostymavdelningen innebär kulturhusflytten andra förutsättningar – de kommer att få betydligt mindre förrådsutrymmen, vilket leder till att nästan alla kostymer kommer finnas på en annan plats än själva huset. Två klassrum på det som tidigare var Sjungande dalens skola har förvandlats till kostymförråd.
– Det blir såklart en utmaning. Istället för att bara kunna gå ner i källaren med skådespelarna och prova kläderna måste vi åka iväg till Sjungande dalen, säger Terese Larsson.
Vägg i vägg med kostymförråden finns rekvisitan. På hyllplanen trängs plastblommor med gamla radioapparater och allt däremellan. Berit Lundqvist, rekvisitör, vittnar om svårigheten med att förbereda en flytt samtidigt som nya produktioner ska skapas.
– Vi vet inte exakt vad som kommer behövas, och därför är det svårt att packa och rensa, säger hon.
Arnaud Spicq är ljudtekniker och en av dem som arbetar med nya produktioner samtidigt som förberedelserna inför nya tillvaron i kulturhuset pågår.
I september öppnar portarna till Sara kulturhus och lokalerna på Nordlandergatan 1 är ett minne blott. Det praktiska pusslandet pågår ständigt och blir än mer intensivt senare under våren. Parallellt med det konkreta ryms också visionerna. Vad innebär det för Västerbottensteatern att bli en del av ett kulturhus?
– Det är historiskt. Vi kommer få vara i ett hus som är byggt för kulturen och det kommer märkas rent estetiskt i våra produktioner. Rent konstnärligt innebär det också att vi kommer kunna samarbeta med de andra kulturverksamheterna på ett helt annat sätt. För oss är det också viktigt med socialt engagemang, att alla ska känna sig välkomna i Sara kulturhus. Vår första föreställning i huset blir "Musikanternas uttåg" av PO Enquist som vi berättat om tidigare, och det kommer få sätta tonen. Vi längtar, säger Fransesca Quartey.
Del 3: Bibblan
Stora förändringar väntar för Stadsbiblioteket. Läs mer på måndag.