Bengalkatten Leha spatserar runt hagen för att kolla att allt är i sin ordning.
I södra Bursiljum med utsikt över Bureälven står den röda Västerbottensgården och alldeles nedanför strosar alpackorna Bernhard, Oliver, Casper, Zorro och Lilla gubben, i sin hage.
– Det är barnbarnen som har döpt dem efter olika seriefigurer, säger Annelie och går in i hagen med en hink pellets för att locka till sig de ulliga djuren.
De tittar nyfiket upp och då Annelie ropar på dem så kommer de lufsandes upp mot grinden. Hon berättar att de är väldigt tillgivna och sociala men att de gärna håller lite distans.
– De vet precis vad de ska göra. Man ska ju hålla avstånd i dessa tider. Det här är kloka djur, säger Kenneth och låter både övertygande och förvånad över repliken.
För tre år sedan köpte paret sin drömgård på landet i Bursiljum. Sedan dess har det hänt en hel del. Gården har renoverats, hagar har byggts och för ett år sedan hade de plötsligt en farm med alpackor.
– De kommer från Mickelbo gård där de har en minidjurpark med både svenska lantraser och exotiska djur. Alpackor är flockdjur och bör vara minst tre tillsammans. Det här är ett gäng trevliga herrar som är mellan 1 och 2 år. Chefen i flocken är Bernhard. Han räds inte att visa vem som bestämmer och om han inte är på humör så kan man få sig en dusch, skrattar Annelie och försöker dra en borste genom hans tjocka ull.
– Vi kommer att få hjälp med klippningen då det för oss är första gången. Djuren har en jättefin ull och tanken är att jag ska spinna garn och sticka plagg. Till att börja med så blir det till familjen och nära och kära. Sedan får vi se vad fortsättningen blir. Det finns många idéer på vad som går att göra med garnet, säger Annelie och fortsätter.
– Ullen andas. Den värmer om vintern och svalkar om sommaren.
På gården finns en gammal timmerstuga som Annelie och Kenneth har bott i under tiden som de har renoverat sitt bostadshus.
– Här har jag funderat på att göra ett litet spinneri och jag har också andra planer. Många är stressade i tillvaron och det har visat sig att alpackor har en lugnande effekt. Jag har själv suttit i hagen med mina handarbeten och haft alpackorna runt mig. Det är bra social träning för djuren och det ger mig själv lugn och ro. Med dessa mysiga kompisar så kan jag ladda batterierna och det är många nya idéer som dyker upp. En önskan är ju att ta fram egna föl och en annan är att skaffa höns. Vi får se vad det blir framöver.
På gårdsplanen smyger den bengalkatten Leha. Hon verkar nyfiken på alpackorna och på vad som händer i hagen. Då Annelie slänger ut en hög med hö så hoppar Leha dit och lägger sig i mitten.
– Hon vill gärna vara i centrum. Hon håller koll och spatserar på räcket runt hagen för att se till att alla är på plats. Leha tror nog att hon är en vakthund, säger Annelie och skrattar.
Solen skiner och då Annelie bjuder på kaffe och bullar i trädgården så berättar hon att Oliver och Zorro en dag lyckades smita från hagen. De kom inte så långt innan de insåg att de ville tillbaka till sina kompisar som trots öppet staket vägrade hänga med på äventyret.
– De andra stod bara och tittade på. Det här är otroligt snälla och lättsamma djur. Att de yngre ville se sig omkring är ju inte så konstigt. Som det ofta sägs så är ju gräset alltid grönare på andra sidan, skrattar Annelie och går ner till hagen för att kontrollera att haspen på grinden verkligen är stängd.