Debatten har funnits i många år. Behöver Skellefteå ett kulturhus? Var ska det ligga? Hur ska det se ut? Hur mycket pengar ska tillskjutas? 2015 sa kommunfullmäktige i Skellefteå ja, där samtliga partier förutom Sverigedemokraterna var eniga. Och trots att beslutet var taget, ett hus skulle byggas, startades namninsamlingar och diskussionen brann på bland annat Norrans insändarsidor. Varför ska vi satsa pengar på kultur när vården går på knäna? Alltid detta mönster, som en väl inövad dans – de som ställer kulturyttringar, skapande och kreativitet mot skola, vård och omsorg. Kärnverksamheterna, brukar de säga. Samtidigt som vi på andra sidan kontrar med att kultur, det är också en kärnverksamhet, långt ifrån bara underhållning, tjafs, utanpåverk. Det är också viktigt, brännande, alldeles nödvändigt.
Och där står vi nu. Huset är ständigt närvarande, det förändras och växer varje dag. Vi har pratat, skrivit och debatterat det fysiska till den grad att öron och pennor blöder. Vi vet hur stort det blir (20 våningar och 80 meter högt), vi vet när bygget påbörjades (2018) och när det ska vara klart (2021). Därför är det på tiden att vi kryper in under fasaden, skalar bort byggställningarna och landar där, i ryggraden av Sara kulturhus. För vad är ett kulturhus utan kultur? Ingenting. Idag inleder vi artikelserien Inuti Sara där vi vrider och vänder på de olika verksamheterna: Västerbottensteatern, Museum Anna Nordlander, Skellefteå konsthall och Skellefteå Stadsbibliotek. I fyra delar följer vi med in bakom teaterkulisser och bokhyllor för att berätta om kulturinnehållet.
Var befinner de sig i flyttprocessen exakt just nu? Vad är deras tankar kring sin nya plats i Sara kulturhus? Och är gräsrotskultur välkommen? Finns det någon plats för det lokala, experimentella eller kommer det kommersiella ta över?Vad är det för kultur som kommer synas och varför?
För en kulturredaktör, som i flera år tagit del av ett tvärsnitt av Skellefteås kultur, finns stora förhoppningar. Det är nödvändigt för ett kulturhus att tänka brett, att välkomna bokningar som talar till många. Men i den ambitionen tycks vissa åldersgrupper och uttryck ofta glömmas bort – de unga, de som vi vill ha kvar här, de som inte är lika köpstarka. Om jag får ha en önskan i vårt kulturhus landar vi där: glöm inte bort dem. Glöm inte bort de progressiva, subkulturerna, uttrycken som främst lockar tonåringar, unga vuxna. Jag vill se ett hus som pulserar, av berörande föreställningar men också av stök, bråkig musik, fotstamp och sådant som skapar debatt och kvällar vi kommer prata om i år framöver. Men framförallt: scener, häng, dansgolv där Skellefteås och nöjesvärldens subkulturer får botanisera, ett kulturhus där undergroundkulturen möter allt det andra, barnföreställningarna, popen och teatern. Det hade varit vackert att se Sara kulturhus lyckas med sådant som många kulturella mötesplatser drömmer om, och nog finns verktygen och förutsättningarna.
Frågorna är många, och det är dags att du får svar på dem. September 2021. Då öppnar vårt nya kulturhus, och nu ska kulturen ta lika mycket plats i vårt medvetande som Sara gör i vår stadsbild.