Paret tar en paus i det fina vårvädret. Vid sin sida har de en gammal mjölkmaskin med vakuum som användes i byggnaden då den var en sommarladugård. En gåva från bröderna Nord.
Dörren står öppen och paret välkomnar till den faluröda byggnaden där föremål, från strumpebandshållare till traktorer, finns att beskåda. Och alla har de sin egen historia att berätta.
– Våra föräldrar var födda i början på 1900-talet och de sparade på allt. Till och med krokig spik, skrattar Harry och fortsätter.
– De samlade på allt och vi fick ärva en hel del som vi tycker kan vara intressant för andra att få se och ta del av. Här finns många minnen bevarade, säger han.
Ur högtalarna ljuder musik med Yngves Forssells orkester och den passande låten ”Så gick det till när farfar var ung”. På väggarna finns prylar från golv till tak. På hyllorna står transistorapparater, gamla leksaker, skrivmaskiner och plåtburkar från främst, 1950 till sent 80-tal. På en gammal radiogrammofon ligger några stenkakor som visar sig vara barnsagor med titlar som Snövit, Lille Pers vandring och Trollet Luffendrul.
– Det här var en sommarladugård som stod på en äng och tanken var att den skulle eldas upp. Tack vare vänner som har hjälpt till att bygga och måla, så kommer vi snart att öppna museet för mindre grupper. Namnet, Skatan 1900, som vi döpt museet till, kommer från att skator gillar att samla och gärna på det som blänker, förklarar Helena glatt.
– Vet du vad det här är, säger Harry och visar något som närmast ser ut som en kopieringsmaskin med ett runt blänkande plåtlock.
– Det är en mikrovågsugn. Den skulle följa med då jag köpte en bil och jag blånekade tills jag fick se den, säger Harry och demonstrerar hur den fungerar.
Intresset för gamla prylar, fordon och annan kuriosa är något som paret delar och det märks inte bara på museet. Harry och Helena besöker ofta loppisar och har också ett intresse för veteranbilar.
– Här har vi en Volvo Duett från 1967 och en IMV husvagn från 1968 som vi åkt runt med på otaliga husvagnssemestrar.
I parets ägor finns också en Austin 10 av årsmodell 1946, en Austin A35 från 1957 och en Saab 96:a från 1964. En annan familjemedlem som också verkade intresserad av veteranbilar var huskatten Nils-Erik. Han hoppade upp på en av bilarnas huv och promenerade rakt över taket till bagageluckan. Där stannade han till för att lyssna på husse Harrys berättelser och studera de övriga veteranbilarna. Därefter spatserade han samma väg tillbaka, ut mot nya äventyr.