Till exempel köpte jag en machete för att ge mig på vår övervuxna häck. Vet inte riktigt varför. Men jag tror att det i bästa fall räknas som excentriskt. Självfallet föregicks köpet av djuplodande research och analys. På det där sättet som man tycks göra nu, när man läser recensioner och ser youtubevideos där någon vänlig typ testhugger sly och dundrar macheten i granit.
Precis som om det vore ett rimligt test. Ungefär lika rimligt som att jag skulle recensera ett nytt album med Håkan Hellström genom att lyssna på det under vatten, efter att först ha sett till att blivit rapporterad som saknad till havs (en liten krystad referens för de som vet). Självfallet är det orimligt och irrelevant. Men ändå tar jag ofiltrerat in denna ”expertinformation” och kommer på mig att värdera denne imbecills åsikt som vore den ren vetenskap. Han hugger trots allt macheten i en sten så jag ska slippa göra det. Vilken fin människa.
Jag antar att en mer positiv konsekvens av denna nya livssituation och dess begränsningar när det kommer till att fysiskt kunna interagera med civilisationen är att jag börjat komma mig ut i naturen mer ofta. Bara för någon dag sedan ledsnade jag på väggarna hemma och gick upp på ett berg, eldade halvfuktiga kvistar och kokade kaffe över elden. Helt ensam, om man inte räknar fullmånen som sällskap. Och jag trivdes. Jag misstänker att jag börjar spåra ur. Jag, som alltid gillat asfalten i den urbana djungeln mest.
Med visst fog fruktar jag att om det fortsätter så här så kommer jag bli en av de där vettvillingarna som fyller källaren med en årsförbrukning av burkravioli och toapapper, bara utifall civilisationen helt brakar ihop och virus- eller zombieapokalypsen plötsligt är över oss. Kanske borde man skaffa sig en hagelbössa så man kan försvara sin ravioliskatt från svältande, mindre förutseende grannar. Kanske borde jag täcka taket med solceller och installera en regnvattentank också? Man vet aldrig. Bara utifall.
Kanske är det dumt att trimma häcken. Ökas insynen så ökas också risken att de svältande oförberedda ser resurserna jag ruvar på. Den där macheten var kanske ett överilat köp, trots allt. Borde ha lagt pengarna på förstahjälpenkit och svartamarknadenpenicillin istället. Hur korkad kan man vara?!
Men om en vecka får jag åter gå till min arbetsplats. Hoppas ingen kommer ringa polisen när jag dyker upp med kamouflagekläder och kniv.