Det började i högstadiet, för mer än tio år sedan. Vännerna Elias Wahlberg, Per Holgersson, Gustaf Normark och Anton Fahlgren greppade instrumenten och embryot till det som skulle bli Stolen Deer hade fötts. I EFS replokaler började de navigera mellan renodlad pop, rock, skatepunk för att landa i brittiskinfluerad indiepop.
– Ja, det var en väldigt rolig tid. Det dröjde inte länge innan David Forsman och Fredrik Forsfjäll från Musikfabriken, som nu är Kulturföreningen Mullberget, hörde av sig och tyckte vi skulle repa där istället. Det var avgörande för oss, säger Anton Fahlgren.
Stolen Deer blev ett självklart inslag i stadens musikuniversum. Tillsammans med akter som Amber Oak och Üni Foreman existerade konstellationen i ett 2010-tal där lokalproducerad pop blomstrade, och scenerna fylldes av strofer från hembygden. De släppte fullängdaren "Morning peasant", var förband åt både Deportees och Kristian Anttila, men sedan kom 2012 och den stulna hjorten lades ner.
– Livet kretsade kring bandet, och det var en superhärlig period. Men efter det var det skönt att inte hålla på med musik ett tag, säger Anton Fahlgren.
Ändå tog det inte lång tid innan det började klia i låtskrivarfingrarna, och sedan dess har textrader och strofer successivt fått fäste och snickrats fram. Idag släpps det färdiga resultatet, och Anton Fahlgren har blivit Smicker. Första singeln "När glas går sönder" föddes redan för fem år sedan.
– När jag började skriva hade jag inte någon direkt plan, jag tyckte bara att det var kul att skapa musik igen.
Smicker rör sig mellan vänlig pop, melodier som sätter sig i hjärnbalken och meningar fyllda med både vitsiga tankegångar och svärta. Det är berättelser om rädsla för att fastna i Australien, bli stucken, biten, kvävd av något farligt djur, men också om att gå sönder och falla genom skare.
– Jag har velat skriva kul och fin musik, pop som är snäll men ändå med någon slags finess. Det är mycket fokus på melodier, det är groovy och popigt. Och där finns också saxofon, så att det blir sliskigt fast på ett bra sätt.
Textmässigt hämtas inspirationen från band som Vit Päls och Vasas Flora och Fauna. I Smicker ryms allt från Vit Päls skaviga, underfundiga vardagsrealism till Vasas Flora och Faunas vemod.
– Ja, jag tänker att vi rör oss däremellan. Engelska språket har många coola ord, men det var självklart att skriva på svenska nu. För mig blir det mer naket, rått och nära.
Inspelningsprocessen tog fart för lite mindre än ett år sedan, men innan dess har Smicker redan existerat på livescenen – bland annat som förband till Laser & Bas samt just Vasas Flora och Fauna. Efter första singelsläppet kommer också ett album senare i höst.
– Det är sex spår som alla har sin plats. Jag är jättepeppad, säger Anton Fahlgren.
Trots att han bott i Göteborg i många år finns Skellefteå i musikens ryggmärg. Bakom instrumenten syns nämligen ett pärlband av Skelleftemusiker, och hjärtat slår hårt för Kulturföreningen Mullberget och Trästockfestivalen.
– Det är anledningen till att jag håller på med musik, och har betytt allt. Det är viktiga platser, och något vi måste fortsätta stödja och vara rädda om. Jag hoppas jag får komma hem och spela på Trästock nästa sommar, säger han.