En onsdag i början av juli: Kusmarkkyrkan ligger i lummig miljö mitt i byn. Lugnt idag.
– Vi jobbar som tidigare; men vardagen är givetvis annorlunda. Det kan man inte komma ifrån, säger William Lindahl.
Samtidigt känner han att intresset för kyrkan ökat i orostider. Människor kommer närmare varandra – och söker ro.
Hur tänker du i dina predikningar?
– De ska vara färskvara. Texterna handlar just nu mest om vardagen. Vad ska hända? Ingen vet!
William är skelleftekille som pluggade på Morö Backe, Norrhammarskolan och Balder.
– Egenligen hade jag mest tankar på att bli något mot inriktning matte/data. Men det blev rollspel, bland annat i kyrkan. Till att börja med.
Han blev ledare för en ungdomsgrupp och började läsa om livsfrågor. Fredag-lördag var han ungdomsledare i St Olofs församling. Höll i caféträffar på Café Canelen.
– 40-50 besökare varje kväll, bland annat med rollspel.
Om vadå?
– Ofta om drakar och demoner!
William konfirmerades 1998 och konstaterar att den traditionen förs vidare.
Som 40-talist är jag givetvis konfirmerad. Precis som nästan alla andra i min generation. Hur är det idag?
– Just under 50 procent av dagens ungdomar konfirmeras. Den siffran är ganska konstant.
Samhällsorienterande ämnen (SO) och religion tillhörde hans mest intressanta ämnena i skolan.
– Men någon stjärna var jag inte. Långt ifrån, betonar William.
Han gick nio år i vanlig klass, körde tre i gymnasiet och började lärarutbildning.
– Men efter några månader hoppade jag av. Istället blev det caféverksamhet på på Tuvagården. Kyrkan drev och jag växte in i verksamheten.
Där hölls också gudstjänster och William fick debutera som förmedlare av Guds ord.
– En Palmsöndag. Spännande!
Palmsöndagen är söndagen före påsk som i kyrkoåret inleder stilla veckan. Den är ägnad minnet av Jesu intåg i Jerusalem, då han red på en åsna och hyllades av folket.
På den vägen är det. Idag är William mer stabil i jobbrollen som förkunnare.
Har du dåliga dagar i predikstolen?
– Absolut. Speciellt då man inte fått fram det man egentligen vill. Så kan det bli ibland.
Kör du repris på lyckade predikningar?
– Nej, kanske kan min förkunnelse vara snarlik tidigare predikningar, men de är aldrig desamma. Jag försöker utveckla mig. Ständigt.
I hans prästteam ingår också Jörgen Klingstedt och Timothy Lawes. Två andra stjärnor som uppskattas i församlingarna. Kågedalens församling bildades 1933 genom en utbrytning ur Skellefteå landsförsamling. Mellan 1933 och 2014 var församlingen ett eget pastorat, men sedan 1 januari 2014 ingår Kågedalens församling i Skellefteå pastorat.
Inför intervjun bad jag några Norranläsare komma med vassa frågor till William. De kommer här:
o Varför kan inte alla religioner – typ islam, judendomen, hinduismen, buddismen – enas om en gud?
– Jag tänker; viktigt att vi har samma skapare. Vi tror på samma Gud, men visst kunde namnet vara detsamma för alla. Egentligen.
o Varför tar så många till våld i religionens namn?
– Tydligen i brist på annat. Då är det enkelt skylla på regionen. Svårt svara, säger William.
o Varför tror kristna (ofta) att ateister inte har någon moral?
– Håller inte riktigt med. Ateister har också moral. Folk måste få tycka enligt eget huvud. Så känner jag det.