I Silverskolans handlingsplan vid trakasserier, diskriminering och annan kränkande behandling framgår att det är upp till eleven om de vill gå vidare med en anmälan.
PT:s granskning visar att skolan i Arjeplogs kommun systematiskt väljer att inte anmäla allvarliga kränkningar i skolan. I deras egen handlingsplan står det att ärenden om kränkande behandling mellan elever kan avslutas utan att någon dokumentation skett om inte eleven själv vill gå vidare med det.
Endast om eleven godkänner att ett ärende inleds genomförs samtal med den elev eller elever som utsatt för att utreda det.
Anna-Carin Wettefors, sakkunnig vid organisationen Friends vars uppdrag är att stoppa mobbning och andra kränkningar inom skolan, tycker att det är märkligt att en skola har en handlingsplan där eleven har veto på vad som ska utredas.
– Vår erfarenhet är att barn inte vill berätta för vuxna överhuvudtaget. Man tänker att de vuxna inte kommer att göra något och att problemen bara blir värre om jag berättar. Då är det såklart att barnet säger: "Nej, gå inte vidare med detta. Det var inte så farligt."
När hon tar emot samtal från barn som ringer till Friends brukar hon fråga om barnet berättat om mobbningen för en vuxen.
– Då säger de nästan alltid nej. "Det kommer jag aldrig göra, för problemen blir bara värre."
Drygt 140 000 barn utsätts för mobbning varje år enligt Friends som utgått från statistik från undersökningar.
– Det är två till tre barn i varje klass i hela Sverige. Det är tyvärr väldigt vanligt och det har ökat de senaste åren. Vad det beror på är svårt att säga, men det kan vara allt från nedskärningar i skolan till att samhällsutvecklingen är hårdare.
Skolpersonal som får veta att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling måste anmäla det till rektorn. Rektorn måste i sin tur anmäla händelsen vidare till huvudmannen. Av beslut från Skolinspektionen framgår att personalen eller rektorn inte får göra någon värdering på förhand av hur allvarlig en händelse är innan de anmäler.
Skolinspektionen har också uttalat att personalens och rektorns anmälningsskyldighet gäller även om vårdnadshavare, barn eller elever inte vill att händelsen ska anmälas.
– Det är alltid den utsatta som avgör om det är en kränkning eller inte, men ibland måste vuxna gå in och tolka och ta ett vuxenansvar. "Nu blev du slagen, det här är faktiskt en kränkning.", säger Anna-Carin Wettefors.
Utöver samtal från utsatta barn får Friends återkommande samtal från föräldrar som ifrågasätter varför skolan inte tar kränkningar på större allvar.
– Föräldrarna som ringer in säger ofta att de flera gånger påtalat problemen, men att skolan inte gör någon kränkningsanmälan. Varför de inte gör det är jättesvårt att veta. Vi kan bara svara föräldern att skolan är skyldiga att göra det enligt lag.
Enligt Anna-Carin Wettefors kan det vara så att vissa skolor tänker att de får sämre rykte om de har många kränkningsanmälningar.
– Vi på Friends tänker tvärtom. Vi drar öronen åt oss om det inte är gjort några kränkningsanmälningar. Att anmäla visar att skolan har trygghetsglasögonen på och det ger också en förvarning om att något inte står rätt till. Det måste huvudmannen ta på största allvar. Det kan vara allt från att tillsätta mer resurser till att utbilda personal i trygghetsarbete.