Frun Ewa ligger på intensiven i Piteå och Mats Westerlund är isolerad i hemmet i Jutis. "Hon har jobbat hemma i tre veckor för att inte bli smittad och så är det med 99 procents säkerhet jag som tagit hem smittan", säger han. Fotomontage: Jens Ökvist/Privat.
Förra onsdagen startade som vanligt för makarna Mats, 57, och Ewa Westerlund, 61, från Jutis utanför Arjeplog. Ewa, som jobbat hemma i tre veckor för att undvika coronasmittan, startade arbetsdagen i hemmet och Mats, som var hemma på grund av förkylningssymtom, fick myror i benen redan vid niotiden.
– Jag hade hosta och det är ju sagt att vi ska hålla oss hemma, men jag tyckte inte att jag var sjuk. Man har ju inpräntat sen man var liten att man inte är sjuk om man inte har feber, säger han.
Efter 45 minuters pyssel ute på gården kom han in och hittade sin fru på soffan.
– När jag kom in i huset hittade jag henne mer eller mindre okontaktbar. Hon ville bara sova. Det sa pang på ungefär en timme. Jag körde henne till vårdcentralen och två timmar senare fick jag köra henne till Sunderbyn.
Ewa hade 39,7 graders feber och syresättningen, som normalt ska ligga på 95–99 procent, var nere på 88 procent.
På torsdagen bekräftades Ewa smittad av covid-19 och flyttades till Piteå sjukhus samtidigt som Mats isolerades i hemmet i Jutis. Där har han svävat i ovisshet i över en vecka.
– Det har varit en kamp mellan hopp och förtvivlan sedan i torsdags. I söndags pratade de om att de skulle skicka hem henne på måndagen. Hon klarade sig utan syrgas och febern reagerade bra på alvedon. Det såg positivt ut.
Men av någon anledning blev måndagens rond lite sen och hon skulle därför få ligga kvar till tisdag.
– Då small det till på tisdagmorgonen. Hon vaknade och mådde illa, hade ont i magen, ont i huvudet och när hon kallade på sköterskan hade hon närmare 40 graders feber och en syresättning på 86. När jag ringde till henne var hon mer eller mindre okontaktbar. Hon mumlade bara och jag fick ingen kontakt. Snacka om maktlös, säger Mats Westerlund.
Nästkommande dygn var en enda lång plåga.
– Jag sov knappt en blund. Jag gruvade mig för att ringa henne på onsdagen och när jag ringde var jag livrädd att hon inte skulle svara.
Men det gjorde hon – och hon mådde bättre.
– Läkarna trodde att de 24 timmarna som hon blev dålig igen var peaken på sjukdomen, säger Mats Westerlund.
Ewa fick dock fortsatt syrgas under onsdagen och på torsdagen var läget något sämre igen. Mats har till 99 procents säkerhet själv corona – men ovissheten gnager i honom.
– Jag är i dagsläget inte så sjuk att jag hade varit hemma om det inte vore för corona. Jag är orolig över Ewa där hon ligger och i nästa andetag tänker jag på om jag själv inte har nått peaken. Att jag kanske vaknar mitt i natten och känner att det har hänt något och så tar det en timme så kan jag knappt prata med folk. Den är så lömsk den där sjukdomen.
Han har bett om att få bli testad men fått nej.
– Det har jag förståelse för. Jag måste säga att personalen på Piteå sjukhus är helt fantastisk. Vilka människor. Ewa fick dessutom dela rum med en sjuksköterska som också var inlagd några dagar. Hon var helt fantastisk och var till stor hjälp trots att hon själv var sjuk.
57-åringen skickar även en passning till de som har tänkt fira påsk i Arjeplogsfjällen.
– Jag har all respekt för alla som vill åka till fjällen, men jag vet vilket helvete det är och hur snabbt det kan gå. Det är nog tragiskt att sjukvården i Arjeplog blir belastad, men säg att du är uppe i Vuoggatjålme och så blir du sjuk och det går så fort som en timme. Stackarna som sitter kvar i stugan och inte vet ett dugg – de är olyckliga, säger Mats Westerlund och fortsätter:
– Den här påsken kommer man minnas som en tråkig påsk. Det finns ingen anledning att sätta sig och ha en tråkig påsk i Arjeplog. Både för deras egen del, anhörigas och sjukvården.