På grund av den höga vattennivån har årets räddningsundersökning ställts in. "Vattnet stiger alldeles för fort så vi hinner inte", säger Åsa Lindgren, arkeolog och projektledare. (Arkivbild)
Under flera års tid har Norrbottens museum gjort arkeologiska utgrävningar vid Silbojokk, ett vattendrag som mynnar ut i Sädvajaure, för att rädda de gamla gravarna och det som finns kvar av den gamla kyrkan från 1640 till 1770. Nu var det egentligen dags för årets räddningsundersökning, men på grund av den höga vattennivån var Åsa Lindgren, arkeolog och projektledare, tvungen att ställa in.
– Jag insåg att det inte är någon idé att vi åker, vattnet kommer att dämma över den här veckan, säger hon.
Planen var att de skulle ha varit på plats i fyra veckor. Enligt Åsa Lindgren är det ett litet fönster de har att spela på mellan islossningen till dess att dammen fylls på igen och undersökningsområdet hamnar under vatten. Även 2019 och 2020 ställde vattennivåerna till det och de hann inte vara på plats lika länge som planerat.
Länsstyrelsen har beviljat 670 000 kronor för projektet, men vad som händer med pengarna nu när utgrävningen ställs in är ännu oklart.
– I dagsläget vet jag inte om vi får några pengar över huvud taget, jag väntar på besked men det ställer till det för planeringen, säger Åsa Lindgren.
Norrbottens museum har även fått ett bidrag från Skellefteälvens vattenregleringsföretag och eventuellt kan pengarna sparas till nästa år, enligt Åsa Lindgren.
Enligt uppgift ska 160 personer ha blivit begravda vid Silbojokk och hittills har museet undersökt ungefär 80 gravar. Åsa Lindgren tror dock inte att hälften ligger kvar utan att många redan har spolats ut i Sädvajaure innan undersökningarna påbörjades.
Det är oklart hur länge arbetet fortsätter. Åsa Lindgren säger att en stor del redan är undersökt, men gravarna som är kvar ligger på varandra och omlott vilket försvårar arbetet något.
Kan ni fortsätta nästa år?
– Jag förutsätter att vi får fortsätta när det blir så här i år. Det ligger gravar kvar och det känns bedrövligt att låta dem ligga och förr eller senare erodera ut i Sädvajaure.
Åsa Lindgren berättar att många av analyserna de gör bygger på att det finns statistik och att man kan jämföra individer med varandra.
– Ju fler man har desto bättre är det. Då kan du berätta mer rent arkeologiskt om vår gemensamma historia, Silbojokks historia och de individer som har rört sig i området, säger hon.