För 13 år sedan flyttade Stina Ederlöv tillbaka till Arjeplog. "Jag fick prioritera, ville jag ha livsstilen eller jobbet? Så då flyttade jag hem och tänkte att jobb löser sig alltid", säger hon. I dag driver hon Galtis tillsammans med sin man Håkan.
Stina Ederlöv tar emot hemma i den gamla tjänstebostaden från tiden då man flottade timmer i Hornavan. I dag bor hon i tvåvåningshuset tillsammans med sin man Håkan och barnen Oskar, 7 år, och Elsa, 5 år.
– Barnen är fjärde generationen som bor här. Håkans farfar var flottningsinspektör och när de la ner flottningen fick han köpa loss huset, berättar Stina Ederlöv.
Stina, född Sundström, är uppvuxen i Arjeplog där hon gick både grundskola och gymnasium. Därefter flyttade hon ett år till Luleå och sedan vidare till Uppsala för fyra års studier. Hon läste matematisk statistik och är utbildad matematiker. Från början var tanken att hon skulle jobba som försäkringsmatematiker och då var inte planen att flytta hem till Arjeplog.
– Men det sista året fick jag en sådan fruktansvärd hemlängtan att jag skrev mitt examensarbete på distans härifrån, säger hon.
Hon längtade hem till tryggheten, lugnet, familjen och vännerna.
– Jag kände att jag inte skulle hitta den livsstil jag ville ha om jag bodde i en stad. När jag såg min framtid framför mig och hur jag ville leva insåg jag att jag skulle behöva flytta hem för att få det, men jag skulle aldrig få jobb som försäkringsmatematiker här. Jag fick prioritera, ville jag ha livsstilen eller jobbet? Jag flyttade hem och tänkte att jobb löser sig alltid.
I dag driver hon Galtis tillsammans med sin man.
– Det är svårt att säga en titel, man gör ju allt. Jag är mest i restaurangen och Galtisdelen av företaget men jag jobbar även en del administrativt på testanläggningen.
Skidanläggningen, som ligger drygt en mil utanför samhället på fjället Galtispuoda, har drivits av familjen Ederlöv sedan starten 1974.
För Arjeplogsborna tror hon att hon mest är förknippad med just Galtis.
– Jag började att extraknäcka i serveringen när jag var 14 år och sedan har jag jobbat heltid där sedan 2015. De flesta känner nog igen mig därifrån men sedan har jag också sjungit mycket på begravningar, bröllop och sådant.
Sång leder oss in på Arjeplogs lokalrevy där Stina deltagit sedan starten för två år sedan. Då hade hon aldrig hållit på med revy tidigare, men när gruppen sökte folk tyckte hon att det lät roligt.
– Jag brukar skriva lite sånger när någon kompis eller någon i familjen fyller år. Det tycker jag är roligt för vad ger man till någon som fyller 50 och redan har allting? Skriver man en sång brukar det uppskattas. Jag gick med i revyn mest för att skriva och kanske sjunga eftersom jag aldrig har hållit på med teater.
Första året sjöng hon mest men lite skådespeleri blev det också och till årets uppsättning blev det lite mer.
– Det är så roligt att man får kombinera sång, dans och skådespeleri. Det blir en utmaning och jag känner verkligen att jag har utvecklats från det första året till det andra. Både med koreografin, att spela ut mer och att utvecklas på scen. Det är jätteroligt.
Stina Ederlöv och Arjeplogs lokalrevy i årets uppsättning. "Det är så roligt att man får kombinera sång, dans och skådespeleri. Det blir en utmaning och jag känner verkligen att jag har utvecklats från det första året till det andra", säger hon. (Arkivbild)
Stina Ederlöv och Bitte Westerlund från årets revy. Här som tekniska älgjägare. (Arkivbild)
Till årets upplaga hade Stina skrivit i princip alla låtar.
Hur fick du idéerna till texterna?
– Nu har man nästan blivit lite skadad för jag kan knappt lyssna på radio utan att tänka att det här skulle man kunna använda.
– Låten "Rapatjärn" hade jag tänkt på länge. Jag passerar platsen nästan varje dag och jag hade redan skrivit klart låten till den första revyn men då blev det lite sent att ta in nytt material. Nu har jag en del grejer på gång till nästa revy.
"Rapatjärn" är hon väldigt nöjd med, även "Söta rara Anna".
– Jag är nöjd med de flesta på ett eller annat sätt. Speciellt när man ser hur de landar.
När PT bevakade årets revy skrattade publiken till sketchen med skoterljud till exempel.
– Ja, den var verkligen uppskattad. Det var många som tyckte att den var jätterolig. Björn Skifs har ju gjort något liknande fast med en racerbil så vi har lånat konceptet och Arjeplogifierat det.
Att vara ute i naturen är ett av Stinas stora fritidsintressen och det kombineras bra ihop med hennes matlagningsintresse.
– Jag tycker om att vara ute men det spelar inte så stor roll om jag plockar svamp eller bär eller om jag jagar.
Matlagning ser hon lite som terapi.
– Det är roligt när man har varit med från skott till tallrik, när man vet var älgen är skjuten eller var fisken är fångad. Det tycker jag nästan är det bästa med hösten, när man har fått fylla frysen. Då känner man sig rik.
Nu är det många år sedan hemlängtan kickade in och Stina valde att flytta hem igen.
– Och jag ångrar mig inte en sekund.
