Varför gatan heter Lugnetvägen har varken Maria eller Carl-Oskar lyckats ta reda på. Och ingen annan visste hellre. Här är första stoppet mitt i emot sjukstugan.
De fick höra berättelser om husen och människorna som bott där. De började med att berätta om Gustaf Nilssons hotell och om Tyras matsal som fanns i hotellet. Bakom hotellet fanns en ladugård som senare blev verkstad. Där fanns också en tjärn som kallades skoltjärn. Maria berättade om en ormtjuserska som gästade Arjeplog. Hon hade med sig en anakonda. Ormen dödade ormtjuserskan sedan stacks den ihjäl och kastades i skoltjärn. Det fanns också blodiglar i tjärnen, dessa skulle komma från sjukstugan. Dessa skrönor kan ha kommit till för att skrämma barnen från att gå till vattnet. Men det hjälpte inte alltid, två barn har drunknat i Skoltjärn, den senaste på 1940-talet. I dag finns hotell Lyktan på denna plats och tjärnen fylldes igen när den nya genomfartsleden byggdes.
Här har hela gänget stannat vid ett av Arjeplogs äldre hus.
Under vandringen kom sällskapet fram till Hildas holme. Carl-Oskar berättade om vilka som bott där före Hilda. Hon bosatte sig där på 1920-talet tillsammans med sin man Anders Andersson, som först kallades dubbelanders, sedan blev det dubblingen. Han var rallare och som järnvägsarbetare så var han borta länge men då skickade han hem pengar till Hilda, men så kom han hem ibland, vilket inte alltid var så populärt. De berättades att Hilda hade sagt att det var bättre då han var bort och bara skickade hem pengar.
Så kom de fram till Vaukagården Arjeplogs ålderdomshem. Där fick de veta att 1913 byggdes det första ålderdomshemmet i Arjeplog det var ute på Kraja. Det var enbart för ålderstigna och sjuka samer och kallades för Lapska ålderdomshemmet. 1931 byggdes det första ålderdomshemmet för icke samer, bakom gamla nomadskolan.
Vandringen fortsatte upp till gamla Nomadskolan och avslutades med fika vid Vaukagården.