Icemakers grundare David Sundström och Per-Axel Andersson.
Företaget startade med fordonstest 1973, men om vi backar några år började det egentligen med flygverksamhet och fiskecamp.
– Min far och hans kompisar började att flyga med segelflyg. De gjorde en bana på isen för sitt eget flyg, sedan bildades företaget Turistflyg och Miekak fiskecamp, berättar Lars Sundström, Icemakers tidigare vd och som i dag är senior advisor.
Startskottet för dagens Icemakers blev när grundarna David Sundström och Per-Axel Andersson preparerade en isbana på Hornavan för sina flygplan när fordonstestare kom och ville köra på den. Det var redan 1972 och efter det bestämde de sig för att återkomma.
– Då hade tyskarna med sig egna skyfflar, egna spadar och en egen motoriserad sopborste. Vårt folk visste ju inte vad de var ute efter men -73 började vi att köpa in maskiner för att hjälpa dem, säger Lars Sundström.
Testbilar samsades med flyget på samma isbana i början av 70-talet. Sedan beställdes exklusiva banor av de tyska företagen.
Bandvagnar Volvo 202 användes både för banpreparering och för frakt av material till bland annat uppbyggandet av Miekak fiskecamp på 60-talet.
Och på den vägen är det. Mycket har hänt under de här åren, tekniken har förändrats och verksamheten har växt. Lars Sundström kom in i företaget i mitten av 80-talet och inför 50-årsfirandet har han gått igenom material från alla år.
– Det är oändligt många testföretag från hela världen som har varit här. Arjeplog och vintertest måste vara känt överallt. Det är en häftig industri och nu sker det stora skiftet till elmotorer och vätgas. Första 20–30 åren var det ABS, antisladdsystem, system för diff och fyrhjulsdrift. Nu är det test av sensorer, självkörande fordon och framför allt elfordon och det är bråttom, säger han.
Det stora bekymret för att anpassa sig har varit att få in transformatorer, högspänning och abonnemang.
– Det kan ta ett eller två år att få mer ampere på fastigheten. Det är det som varit det stora bekymret, men det har lyckats ganska bra ändå.
Tekniken är den största skillnaden mellan då och nu, men tempot har också ökat och det är fler fordonstillverkare som inte funnits förut.
– För 20 år sedan var det vanliga märken som alla kände till men nu är det många okända. Det finns miljardärer som har för mycket pengar och bygger bilar, det är kul.
Hur känns det att titta i backspegeln?
– Man är förvånad själv att det har hänt så mycket. Det är många år och det har gått fort, men vi har hunnit med mycket och det har blivit avknoppningar. Vi var ensamma de första tio åren att serva biltestarna men sedan tillkom det fler entreprenörer.
Testbil på sjön Hornavan tidigt 70-tal. Man målade vita märken på däcken så att man skulle kunna filma inbromsning på låg friktion (snö och is) och se om något hjul stod stilla eller snurrade. Cykelhjulet mätte bromssträckan.
Snöslunga av större modell. Är en blandning mellan Volvo och Scania. Köptes in på 70-talet då kunderna började beställa exklusiva testbanor på sjön Hornavan och Kakel.
Testnäringen är stor i Arjeplog.
– När gruvan försvann i Laisvall var det Europas största bly- och zinkgruva och då tänkte man hur ska det här gå, men jag tror att det har vägt upp ganska bra med biltestverksamheten och turismen har ju ökat ordentligt.
På 80-talet började de att bygga landbanor med kyla och värme, det var deras första bana som var eluppvärmd och konstfrusen. Alternativet innan det var allmänna vägar under vårvintern där asfalten hade tinat fram och det var is i kanterna.
– Vi skapade ungefär samma på isbanorna. Vi vattnade fast sand så vi fick som ett sandpapper och så gjorde vi blankis på sidan av, men det höll inte så länge. Det var några inbromsningar sedan åkte sanden bort men med landbanan, asfalt och eluppvärmning blev det klockrent.
Förr hände det några olyckor ute på isen. Maskinerna var tunga och det var dåligt med utrustning för att mäta istjockleken. 2006 var ett viktigt år för då kom en isradarutrustning som utvecklades av Malå Geoscience.
– Det blev stort skillnad på säkerheten då vi kunde få ut exakt hur istjockleken varierade varje decimeter på kilometerlånga banor. Efter det har vi inte haft någon allvarlig olycka.
En Hägglunds bandvagn 206. Det var stora risker på isen vissa år och dåtidens tunga maskiner krävde rejäl istjocklek. Ismätning skedde med isborr och tumstock med regelbunda avstånd mellan hålen. Men det var lätt att missa sprickor eller förändring i istjocklek på grund av strömmande vatten. I början på 2000-talet kom isradarmätaren som helt förändrade säkerheten för maskinförarna. Under 90-talet och 2000-talet införskaffades även mindre, kraftfullare och lättare maskiner som även det minskade riskerna vid banpreparering.
Lars Sundström och Stefan Andersson tog över från sina föräldrar 1990. De expanderade, köpte fler markområden och flera verkstäder. Lars berättar att de försökte bli kompis med alla kunder så de gjorde olika aktiviteter tillsammans. Det blev exempelvis många skoterturer i fjällen.
– När man lärde känna ingenjörerna blev det många utekvällar, men sedan blev det de här skoterturerna. Det var fantastiska turer vi gjorde. Vi var borta två dagar så vi sökte alla möjliga olika platser runt om i fjällvärlden där vi kunde övernatta.
Vad betyder det?
– Det är jättekul, det är bara synd att de har gått i pension. Man känner inte de nya ingenjörerna så det är väl lämpligt att vi byter till en ny generation hos Icemakers också, men vi åker fortfarande och besöker varandra.
Företagets generationsskifte blev officiellt i slutet av november då sonen Josef Rönnholm klev in som vd.
Elverket på taket ska driva all mätutrustning i bilen och mäthjulet bakom bilen mäter bromssträckan, precis som förr. Då målade man också däcken för att det skulle synas på film om de stod stilla eller gled när man bromsade.
Mäthjulet baktill mäter bromssträckan. Cykelhjulet blev utbytt till laserljus i slutet av 90-talet.
"Vi har utrustat med samma elverk som de hade då för elverket ska driva all mätutrustning som är i bilen", säger Lars Sundström.