Glädje och motion. För André Karlberg och Maria Elveback är lindy hop mer än bara en dans.
Tänk er en ljummen sensommardag. Det lider mot eftermiddag, vindarna som friskade på för någon timme sedan har mojnat av. 23 grader varmt, och över himlen en slöja av soldis.
Det doftar sjö, grus och grönska, och allt är precis så där idylliskt som man ser på TV ibland. Det saknas bara musik. Eller, gör det det? Från bryggan bakom Vaukagården rinner toner ur en portabel högtalare på bryggräcket och gör bilden komplett. Där, några meter ut på Vaukaselet, ringlar André Karlberg omkring med Maria Elveback i en lindy hop, ackompanjerad av swingmusik i klassiskt 20- och 30–talsmanér. Det ser lätt och roligt ut. Fullt av inlevelse. Fiffigt också att man kan ta dansen dit man vill dansa, istället för att vara låst till ett ställe.
– Vi brukar vanligtvis träffas och dansa i en lokal på ABF, men det var bara för varmt idag för att vara inomhus. Då träffades vi här istället, förklarar André Karlberg.
Han är lite av orsaken till varför de svänger runt varandra just här idag, och andra onsdagar.
– Jag hade gått en kurs i lindy hop för en herrans massa år sedan, säger han.
– Och han föreslog att jag skulle komma och prova dansa med honom, fyller Maria Elveback i.
Och på den vägen är det. Ibland har livet kommit emellan; barn, flytt, så då har de haft uppehåll i sina onsdagsdanser.
– Det har varit ömsom på och ömsom av. Nu är det på, skrattar Elveback.
En onsdag på en brygga i Vaukaselet i Arjeplog dansas det lindy hop i sensommarvärmen.
"Jättebra motionsform”
Lindy hop är en swingdans som härstammar från Harlem, New York i USA. Den utvecklades ur Charleston, och i princip alla andra danser de dansande kände till då. Kanske är namnet jitterbugg mer bekant? Kärt barn har många namn. Mellan låtarna pausar de tu och pustar ut lite. Det är varmt.
– Det är en jättebra motionsform. Lindy hop är en dans där du gärna ska upp på tårna litegrann, och det blir ansträngande efter en stund att vara i gungning på det sättet, säger Karlberg.
Han reser en del i dansens tecken. Ibland långväga. Såväl till danssammankomster som rena dansläger.
– Det brukar vara otroligt häftigt. Man dansar från morgon till sen natt. På det senaste lindy hop-lägret vi var hade man ett storband som spelade. Det går inte beskrivas vilken känsla det ger, det måste upplevas.
– Det är heller inte ovanligt att man klär sig i tidstypiska kläder, berättar Elveback.
Men just idag är det jeans och t-shirt, shorts och gubbkeps. Den något ojämna bryggtrallen manar till att lyfta fötterna lite extra, men det vägs upp av utsikten. Och det går, som man brukar säga, som en dans.