En knallorange hjortronkart solar sig i julimorgonen. Eller; en klar karneol, omgiven av grönt i alla skalor. Vaukaströmmen, en del av Skellefteälven, rör sig strävsamt framåt, nedåt, som den gjort i alla tider. Där himlen speglar sig i vattnet, en smaragd på en klar dag. Bärnsten när sommarkvällen kommer. Drygt två kilometer söder om Arjeplogs centrum, precis vid skjutbanan, hittas Vaukaleden. En spångad naturupplevelse, lättillgänglig och handikappsanpassad. Här möter du sportfiskare, motionärer av olika rang, någon som badar, dricker kaffe på "sin" brygga, eller bara sitter på en bänk för att få vara ett med naturen en stund.
Det är Arjeplogs mest välbesökta strövområde, ändå finns det gott om utrymme för att vara ensam. Själv eller ensam tillsammans. Som Karin Renberg och Britt-Mari Fahlgren. De har med sig en termos kaffe och tänker avnjuta inledningen av juli på bästa sätt.
– Det är helt underbart här, säger Renberg. Jag gillar att cykla här, och det är kul att promenera för det sviktar så bra!
Spångarna har många år på nacken, faktiskt så sträcker sig dess historia så långt som till någon gång i början/mitten av 70-talet. Enligt uppgift ska kommunen då ha fått någon typ av projektpengar eller bidrag för att sysselsätta arbetslösa, varpå arbetet med att spånga upp området startade. Idag finns ett flertal bakvalar, torrdass, flera bryggor och broar som ger en mitt i naturen-upplevelse du inte hittar någon annan stans. Lasse och Katrina Quist motionerar här i princip dagligen:
– Det är helt fantastiskt, det är så vackert! Vi möter alla typer av människor under våra rundor, och ganska ofta personer som går med rullator. Spångarna är otroligt viktiga för Arjeplog och skapar en väg till naturen som annars inte är så lättillgänglig för alla, säger Katrina Quist.
Superlativen fortsätter hagla när Nyheter i norr möter Sten och Ulla-Britt Nilsson som promenerar med stavar och älskar sina spångar.
– Tack vare skogen blir det aldrig riktigt hett här, och det är ett skönt underlag att gå på. Vi försöker vara ute och röra på oss en stund varje dag, dagsformen får avgöra hur långt det blir, säger Sten Nilsson.