Känner ni till uttrrycket ”Don’t tell me sky is the limit when there are footprints on the moon”? Det skulle lika gärna ha kunna myntats av Renata Chlumska. Skånetösen som knappt hade sett ett berg under sin uppväxt och senare skulle bli första svenska kvinnan att bestiga mount Everest. På tal om att ha oddsen emot sig - men det blir förstås enbart vad man gör det till. Och Chlumska ville klättra, bristen på berg till tros. Hon tog en nybörjarkurs i bergsklättring och förälskade sig - i både sporten och sin instruktör. Göran Kropp.
– Och på den vägen var det. Han skulle cykla till Tibet, bestiga Everest och cykla hem. Jag blev högst involverad i hans expedition och det var så jag kom till Everest för första gången, då som baslägerchef.
Och innan det hade hon trott att det var undermänniskor, stora som hus, som besteg världens högsta berg. Så småningom insåg hon att det inte var i fysiken det satt - inte enbart.
– Det är huvudet. Det är inte dina ben som blir avgörande för om du kommer ta dig över en avgrundsdjup glaciärspricka balanserandes på tre hopknytta, svajande stegar. Kan de så kan jag, tänkte jag.
Sagt och gjort. Chlumska började jaga The seven summits, det högsta berget på samtliga sju kontinenter, som hon dessutom blev första svenska kvinna att klara av. Hon återsåg sitt Everest 1999.
– Jag tänker att det var lika bra att börja med det högsta, för har jag klarat det borde jag klara de andra också. Mitt nästa mål är att bestiga månens högsta berg. Någon kommer göra det, frågan är bara när.
Renata Chlumska föreläste på torsdagskvällen för utsålt hus på Silvermuseet, och kanske satt nästa svensk som bestiger Everest i publiken. Men oavsett vad du väljer för typ av äventyr är komponenterna desamma:
– Först och främst - att VÅGA. Att faktiskt göra det, se till att det händer! Omge dig med människor som inte bara ifrågasätter för att göra dig osäker, utan som peppar och hjälper dig att nå dina mål. Skaffa dig kunskaper och träna, träna, träna. Och glöm för allt i världen inte bort att ha roligt på vägen! När det kändes tungt på Everest tänkte jag på samma sak i tolv timmar om dagen: Ett. Steg. Till. För varje steg var jag ett steg närmare toppen.
På fredagsförmiddagen fick högstadiet och delar av gymnasiet följa med Renata Chlumska och Maria Söderberg, Top of Arjeplog, att bestiga Välbmapouda. Också ett berg, långt ifrån lika högt som Everest, men samma teknik gäller även där. Ett. Steg. Till.