Det var på ett möte den 8 juni som Ulrika Davidsson i Arjeplog fick veta att hon varslas från sitt jobb som bussvärdinna på komfortbussen med sista arbetsdag den 9 september.
– Det kom som en fullständig överraskning. Jag fick veta att jag inte har gjort något dåligt jobb, men chefen ville att jag skulle skriva på pappret direkt. Jag sade nej då jag först ville tala med facket.
Enligt Ulrika Davidsson gick inte varslet igenom då fackförbundet ifrågasatt att det inte skett någon förhandling.
– Processen fick göras om och jag är inte formellt varslad än. Facket tycker att jag skulle ha blivit erbjuden tjänsten från Arvidsjaur till Piteå, men det känns väldigt konstigt att jag ska hoppa på komfortbussen i Arjeplog och låta busschauffören hjälpa alla. Sedan i Arvidsjaur ska jag börja jobba, säger hon.
Hon kallar neddragningen för ett "hån mot arjeplogarna" och ifrågasätter hur mycket pengar bussbolaget faktiskt sparar.
– Det rör sig om 2 timmar och 20 minuter per dag och jag har en lön som är lägre än en vårdanställd.
Enligt bussbolaget finns det inget behov av värdinna mellan Arjeplog och Arvidsjaur?
– Det är ingen uppsjö av människor som hoppar på i Arjeplog, men det kan vara mellan tre och upp till elva sjukresenärer och sedan fler vanliga resenärer. Jag tycker absolut de ska få den hjälp de behöver.
Ulrika Davidsson berättar att sjukresenärerna ofta är gamla och i behov av hjälp.
– Någon kan ha brutit benet och behöver benet i högläge, en del är magsjuk och behöver en spypåse. Jag har fått hjälpa till att tömma stomipåsar. Om de behöver ett hjälpande handtag på något sätt så finns jag där.
Att bli varslad är jobbigt, men det är konsekvenserna för "gamlingarna" som gör att Ulrika Davidsson brister ut i gråt under intervjun.
– De här äldre kommer inte gå till chauffören och be om hjälp. Då biter de hellre ihop. Många är oroliga och vet inte hur de ska hitta eller var de ska kliva på för att ta sig vidare till Sunderbyn. Jag tycker så synd om dem. Det har hänt att jag fått ringa ambulansen för att en resenär höll på att dö. Det här är sjuka människor som behöver stöd och tillsyn. Vem ska ge dem det framöver?
Hur ser du på att busschaufförerna ska ge det här stödet framöver?
– Jag är inte så säker på att busschaufförerna kommer att gå med på det. Jag tror inte att de är nöjda.