Jan Johansson, Geir Westerlunds svärfar, undrar om man ska tvingas flytta till samhället för att kunna leva.
Familjen bor i väglöst land. Den så kallade Riebnesvägen är 2,3 mil lång och därefter tar sig familjen, andra boende i byn samt turister med båt eller skoter upp till Vuonatjviken.
Nyligen fick Geir Westerlund, som är ordförande för Riebnesvägens samfällighet, ett oroväckande samtal när en person från Svevia meddelade att de inte ska ploga vägen.
– Det kom som en blixt från klar himmel, vi är synnerligen drabbade av denna katastrofala upphandling av plogningen. Vi har en grabb som har skolplikt, han är 7 år, nästa år har vi en grabb till, han är 5 år nu och hur fan ska vi lösa det?
Det är sju bofasta i Vuonatjviken och oron är stor på många sätt och hoppet riktas nu till kommunen.
– Vägsamfälligheten klarar inte kostnaden att ta in en plogbil själva, vi hoppas att kommunen kan hjälpa till ekonomiskt. Personligen tycker jag att när det är skolplikt borde kommunen hjälpa oss så att barnen tar sig till skolan. Vi har en äldre kvinna i byn också, vad händer om hon behöver ambulans? Och postleverans, hur blir det med det?, säger Geir Westerlund.
Om det inte löser sig med plogningen befarar han en drastisk minskning av turister.
– Om de slutar ploga 3,5 mil härifrån finns det ingenstans att ställa bilen, då måste ju någon göra en stor plan där de ska parkera och vem ska bekosta det? Det skulle kosta x antal hundratusen och vilka turister vill köra skoter 3,5 mil istället för 1,5 mil för att ta sig hit?, säger han.