Åsa Jonsson är influencern som talar brett Arjeplogsmål och delar med sig av sitt vardagsliv i Luleå och Arjeplog.
Med ett ångestfyllt, bultande hjärta och en stigande panik blev det allt svårare för 12-åriga Åsa att gå till skolan. Hon var extremt blyg och mådde dåligt av att behöva prata inför klassen. Åsa hade dessutom drabbats av en stark rädsla för döden.
– Det kan ha varit på grund av en skräckfilm som jag såg, jag vet inte säkert, men jag blev livrädd för att mista mamma och pappa. Min stora trygghet i livet.
När Åsa gick i sexan och stannat hemma från skolan i tre veckor följde hennes föräldrar med till ett möte med kuratorn.
– Han skrämde och hotade mig. Om jag inte kom till skolan frivilligt skulle jag hämtas och gömde jag mig under sängen skulle jag dras därifrån. Skräckslagen gick jag till skolan resten av terminen men efter sommarlovet blev jag hemma och jag gick inte till skolan på ett helt läsår.
Nemo och Herman är viktiga familjemedlemmar för Åsa Jonsson.
Åsa berättar hur hon förtvivlat övade sig på att gå i väg på morgonen. Ibland kom hon bara till frukosten, andra gången till brevlådan eller hela vägen till bästisen som hon skulle slå sällskap med. Men nej, till skolan kom hon aldrig. Till slut bokade Åsas mamma tid hos BUP och meddelade att det måste vara en kvinnlig psykolog. Åsa hade utvecklat en rädsla för män efter kuratorns bryska besked i sexan.
– Vi behövde åka hela vägen till Arvidsjaur med buss. Jag vägrade! Det kändes livsfarligt eftersom jag var så rädd för döden. Mamma visste att jag var så hårt knuten till henne att hon helt sonika gick iväg, jag skulle följa efter. Och det gjorde jag, gallskrikande. På så vis kom vi iväg till BUP.
Åsa skrattar åt minnet, även om det var extremt plågsamt när det hände. Samtidigt var mötet med den kvinnliga psykologen avgörande för henne.
– Bland det första psykologen sa var att jag skulle sluta att öva på att gå till skolan. Jag behövde vila. Det ordnades också så att mamma fick vara hemma med mig och de besluten gjorde att stress och press släppte. När vi kom hem somnade jag på kökssoffan och sov i flera timmar.
Hundar har alltid varit viktiga i Åsas liv.
Herman och Nemo hänger med på allt som Åsa gör - och de syns i hennes sociala medier.
En annan viktig insats var att skolan ordnade hemundervisning för Åsa. Visst var det lite pinsamt att fröken skulle komma hem till henne, men på så vis höll Åsa samma takt i lärandet som sina klasskompisar och kunde så småningom återgå till sin egen klass utan att behöva gå om ett år.
Under hela sjunde klass satt Åsa hemma men sakta och säkert närmade hon sig möjligheten att gå tillbaka till skolan. Det var ju det hon helst av allt ville.
– Familjen hade en hund och den var som en liten terapeut, som aldrig var krävande eller dömande. Jag gick på allt längre och längre promenader hemifrån och utmanade på så vis mina rädslor. Jag drömde om en helt egen hund och fick löfte om att köpa en när jag sparat ihop pengarna.
Det var ett mål som fick Åsa att kämpa lite extra för att komma tillbaka till skolan. Ett annat mål var att en dag resa till USA på språkresa. Båda målen kom att infrias några år senare.
I åttan var Åsa tillbaka till skolan, med sin bästis vid sin sida.
– Att hon fanns där för mig var jätteviktigt. När jag oroade mig för värdsliga ting som att det kanske inte fanns en stol till mig lovade hon att jag i så fall skulle få ta hennes. Jag fick också löfte om att slippa hålla i redovisningar inför klassen och det var en enorm lättnad.
Åsa gick ut grundskolan med toppbetyg, köpte sin egna första hund strax därefter och i gymnasiet vågade hon åter stå och prata inför klassen.
"Det här är min studio", skrattar Åsa och ställer sig vid köksfönstret med mobilen.
– Jag har inte berättat om min bakgrund tidigare, men en dag för några veckor sedan kände jag att jag ville dela med mig för att stötta andra som kämpar med samma saker, både de som är hemmasittare och deras föräldrar.
I bilen, på Coop-parkeringen, klickade Åsa igång mobilens inspelningsfunktion och började berätta. Hon publicerade videoklippet på sina sociala medier och responsen lät inte vänta på sig.
– Jag har överösts med meddelanden och kommentarer. Det känns bra att visa att problem med skolan under en period i livet inte definierar ens framtid.
90.000 följare på TikTok och 84.000 på instagram gör Åsa Jonssons sociala medier till några av de största i Norrbotten. Allt började med att bonusdottern Wilma tyckte att Åsa skulle testa TikTok. Det är tre år sedan och kontot exploderade. Följarna älskar Åsas vardagsbetraktelser på Arjeplogsmål.
Nemo och Herman är viktiga familjemedlemmar för Åsa Jonsson.
– Följarna får lära känna ”grabbarna” som jag kallar mina hundar, men det känns också fint att få dela med mig av allvarligare saker då jag har en plattform som når ut till så många.