Besvikelsen var stor när Ebba-Lice fick se den nybyggda bron. Den gamla bron var en hängbro.
– Bara en helt vanlig bro, för mig som barn var Dainakbron kunskapens portal till en ny värld och nu finns den inte mer, sa hon.
Den gamla Dainakbron öppnade för trafik 1940. På hösten samma år gick Ebba-Lice Degerfalk och Kjell Wallström tillsammans med sina mammor från Vaxborg på väg till Arjeplog för att de båda barnen skulle börja i första klass på skolan och bo på skolhemmet Arbetsstugan. Kjell Wallström och hans mamma hade gått från Björkliden dagen före, en sträcka på cirka en mil. De övernattade hos Ebba-Lices föräldrar. Dagen efter började de sin färd mot Arjeplog.
Kjell Wallström berättar att de fanns en påbörjad väg som var stakad och röjd fram till Evebäcken.
– Vi gick efter den till Evebäcken därifrån fanns det en byggd landsväg fram till Jäckviksvägen. När vi kom fram dit kom det en buss, så den sista biten fick vi åka buss.
Ebba-Lice Degerfalk berättar om hennes upplevelse när de kom fram till Dainakbron.
– När vi kom fram till Dainak och fick se bron blev vi helt betagna den var så imponerande och vacker. Det var en så mäktig upplevelse, säger Ebba-Lice. Hon minns också att det satt en man i en stor korg högt uppe på brospannet och målade. Enligt Ebba-Lice var bron troligtvis inte öppen för trafik ännu men de fick gå över bron.
Kjell minns också att de alla blev imponerade av bron. Själv tittade han mest på folket som hängde i brons linor och målade.
– Vi var de första trafikanterna med dignitet som passerade. Men jag var mest rädd för att de skulle tappa ner en målarkagge på oss, säger han.
Ebba-Lices mamma hade två bröder som emigrerade till USA. För inte allt för länge sedan besökte hon tillsamman med sin dotter och mamma släktingarna I USA. De ville givetvis visa upp sina sevärdheter för dem. Så de åkte till Golden Gate-bron, som är en hängbro över sundet Golden Gate i San Francisco Kalifornien. Bron som invigdes 1937 var länge en av värdens längsta hängbroar. Men den bron imponerade inte på Ebba-Lice. "Det var en fin bro men vi har ju Dainakbron", sa hon till sina släktingar.
– Visserligen var den mycket större men konstruktionen var ju ungefär lika och ingenting slår den upplevelse jag hade när jag som barn första gången såg Dainakbron, säger hon.