Valentina Kirillova förbereder inför en operation.
I somras påbörjade Valentina Kirillova resan mot Sverige och kom till Ånäset i slutet på juli. Men vi börjar med varför hon hamnade här.
Den 24 februari invaderade Ryssland Ukraina. Valentina Kirillova befann sig i Polen, där hon jobbade på en veterinärklinik.
– Ingen kunde föreställa sig att det skulle bli den här situationen. Det här handlar om en imperialistisk syn från Putin. Han vill bli ihågkommen i historien, säger Valentina till VK.
I staden Shostka i nordöstra Ukraina, där Valentina är uppvuxen, bor hennes mamma som också är hennes närmaste familj. Under början av kriget befann sig ryska trupper i området och det var inte förrän i april, när trupperna dragit sig tillbaka, som hon kunde åka och hälsa på sin mamma.
Eftersom det inte fanns något jobb för henne i Shostka flyttade hon till staden Sumy i nordöstra Ukraina, ungefär 18 mil från hennes barndomsstad. Valentina är utbildad veterinär och fick via sin universitetslärare jobb i Sumy på en veterinärklinik.
När hon jobbade på kliniken i Sumy var det många som kom med sina djur för att chippmärka och vaccinera. De förberedde sig för att fly och för att kunna ta sina djur med sig. Under tiden hon var där blev kriget värre i området. Eftersom staden ligger nära den ryska gränsen besköt ryssarna Ukraina från Ryssland. Flyglarmen gick flera gånger per dag och en dag besköts också Sumy.
– Man försöker bara leva och hoppas att raketen inte ska träffa ens hus. Du lever med en konstant känsla av rädsla och oro. Det är väldigt stressande och vi vet inte heller när kriget ska ta slut.
Hon kände att hon inte kunde stanna kvar och började se sig om efter jobb i något annat land. Valentina har 13 års erfarenhet som veterinär och har jobbat i flera länder, bland annat i Ryssland och Polen. En tidigare vän och kollega, Irina Shranikova från Litauen som jobbar för Distriktsveterinärerna i Ånäset, hjälpte henne med kontakter för att få jobb där. Väl på plats fick hon hjälp av ortsbor med boende.
– Jag är så tacksam. Alla är så snälla.
När det gäller veterinäryrket tycker Valentina att det roligaste är terapi, ultraljud och när hon får använda mikroskop.
Även om Valentina är utbildad veterinär så kan hon inte jobba som det i Sverige än. Hon behöver få svensk legitimation och ett av kraven är att hon ska kunna svenska, så det pluggar hon på kvällarna. Hon får dock göra mycket annat på kliniken eftersom hon är på en av de högre djurskötarnivåerna. Bland annat får hon sköta narkos, och tillskottet av Valentina är uppskattat på kliniken.
– Det är tacksamt att ha henne här. Nu är vi fler som kan sköta narkos och det är en fördel för kliniken, säger kollegan Marie Andersson till VK.
I Ånäset har hon börjat göra sig hemmastadd. På fritiden spenderar hon mycket tid med ukrainska vänner. De är gärna utomhus och åker på olika utflykter. De har blivit en grupp med ukrainare som umgås, alla är flyktingar från kriget.
– Det är bra för du har någon som förstår dig och som du kan prata ditt eget språk med, du behöver inte tänka utan kan bara prata, säger hon.
Hur länge Valentina stannar i Sverige vet hon inte, men hon tror att det kommer dröja innan kriget är slut.
– Vi bor så nära gränsen, säger hon.
Den här bilden kommer från ukrainska gränsvaktens pressbyrå. Den visar ukrainska gränsvakter som tittar på ett specialbyggt fordon som gräver ett dike på gränsen till Ryssland, nära Sumy i Ukraina.
Förutom att hon lider med den ukrainska befolkningen så har hon även sin mamma kvar i nordöstra Ukraina. Mamman, som är 69 år, är den närmaste familjen hon har. Hennes mamma vill inte flytta, hon vill bo kvar.
– Hon är en stark kvinna, optimistisk och har sina dagliga rutiner. Hon fortsätter med sin rutin. Jag är orolig för henne, men jag kan inte tvinga henne att flytta.
Staden där hennes mamma bor är i nuläget inte ockuperad av Ryssland, men ryssarna har förstört delar av elförsörjningen. De har bara elektricitet ungefär halva dagen. Många är oroliga över vintern, då det kan blir ner mot 15 minusgrader i Shostka.
– Det är så svårt, för vissa människor kan inte heller fly, säger Valentina.
Valentina försöker övertala sin mamma att flytta. Hon pratar med henne varje dag, skickar bilder på naturen runt Ånäset och berättar hur snälla människorna är.
– Hon är glad att jag är här. Om jag stannar här kanske hon förhoppningsvis vill komma hit.
Valentina med kollegans hund Vera.
Hon hoppas att världen fortsätter engagera sig och även går in med mer militärt stöd till Ukraina för att det en dag ska befrias.
Elin Stormare/Västerbottens-Kuriren