”Vi älskar att det är väldigt lugnt, men vill också ha ett öppet hem och högt i tak. Det ska vara hemtrevligt och lätt att umgås”, säger Ellen.
Flyttlasset till Ellens föräldrahem, som också är en släktgård, gick den 1 juni i år. Men ivern att komma i gång med renoveringarna var stor och det kan hända att det tjuvstartades en aning …
– Det var väldigt enkelt att få tillgång till huset eftersom mamma och pappa bodde här, vi drog i gång i maj, framför allt fokuserade vi på det utvändiga från början, berättar hon.
Unga paret Mörk installerade jordvärme, målade bagarstugan och planerade för takbyte. Invändigt har de inte gjort jättestora förändringar än så länge, köket har fått ny färg på väggarna och ekparkett på golvet, hallen en rosa ton.
Vid det rejält tilltagna återbrukade köksbordet hänger familjen mycket och Ellen menar att det är viktigt att hemmet inbjuder till umgänge och att det inte är så prydligt att gäster blir obekväma.
– Hemmet är till för att användas. Jag tycker om när det märks, som på köksbordet där färgfläckarna bär spår av när jag och barnen haft våra kreativa konststunder – jag blir glad när jag ser dem!
Ellen älskar att springa på loppisar och en hel del prylar är loppisfynd eller sådant hon kunnat plocka från gården där möbler från både föräldrarna och farmor och farfar finns sparade.
– Jag har gjort många möbelfynd här på gården, bland annat sängborden som min farfar snickrade i mitten av 1970-talet och som äntligen fått dammas av igen, berättar hon.
Hon säger också till VK att det första familjen gjorde när de fick tillträde till huset var att fixa barnens rum som båda ligger en trappa upp.
– Det underlättade, speciellt när man flyttar med lite äldre barn, det var förstås både läskigt, kul och lite sorgligt att lämna kompisar, skola och förskola.
Ragnar, 7 år, ville ha blå väggar.
– De fick välja färger men jag valde nyanserna, här tog vi en stilig blå färg, säger Ellen och visar.
Överallt i huset går svartvita detaljer igen – så även i Ragnars rum.
Ragnar har fått bestämma mycket själv i sitt rum.
– Han har fått välja mycket själv, innan vi flyttade från huset i Innertavle fick han gå och peka ut vad han önskade för möbler i sitt kommande rum. Och svartvitt tror jag ligger i släkten, min mamma och mina mostrar, till exempel Maja Mörk som drev Designbutiken i Umeå tidigare, har alltid vurmat för mönster och det klassiskt svartvita, skrattar Ellen.
Dottern Freja ska få Ellens farmor Ebbas gamla säng, en klassisk träsäng från förr som går att dra ut.
– Det är det vackraste jag har sett!, konstaterar Ellen lyriskt och berättar att sängen behöver lyftas ned med traktorskopa eftersom den står på bagarstugans övervåning.
Hennes favoritrum är vardagsrummet på nedervåningen, ett öppet rum med flödande ljus från stora fönster.
– Det är perfekt – utan tv, nu har vi den i vardagsrummet en trappa upp i stället. Här finns det plats för spel, kompishäng och musik. Jag älskar verkligen att inte ha tv i ett så här fint rum.
Tavelväggen ändrar hon efter säsong och humör, en av dem har hon gjort själv med hjälp av en guldram och ett Josef Frank-tyg hon hittade på Myrorna. Samma tyg går igen i en pall från Svenskt Tenn.
– Pallen är faktiskt en present från Stefan, helt otroligt! Jag fick den när jag fyllde år.
Födelsedagspresent från maken.
Lite här och var i hemmet märks spår av hennes favoritbutik alla kategorier, Ellen håller med om att Svenskt Tenn-prylarna kostar.
– Visst, det är lyxigt och dyrt, men jag köper sällan nyproducerade ting och därför tänker jag långsiktigt i stället. Köper jag nytt satsar jag hellre på sådant jag verkligen vill ha och inte kommer att ledsna på.
Stefan, som tidigare hette Löfström, är osteopat på Umeå rygg- och ledklinik och på fritiden en kettlebelfantast. De träffades på ett gym i Stockholm 2011.
– Jag flyttade så fort jag kunde efter gymnasiet. Jobbade i receptionen på ett gym och var ganska ensam, då var det några där som sa ”Men det jobbar ju en till norrlänning här”, och så tipsade de om Stefan som var PT, berättar Ellen som föll tämligen pladask.
– Han var ju både trevlig och snygg!, säger hon och konstaterar med ett skratt att han var lite segare.
De började umgås, brukade käka hamburgare ihop och efter en diskussion om vilket hockeylag som är bäst; Luleå, som Bodenfödda Stefan håller på, eller Skellefteå, som Ånäsetbördiga Ellen håller på, började han förstå.
– Vi har en speciell jargong och väldigt roligt tillsammans, till slut fick jag honom på fall. Och hamburgare är lite av vår grej, så det hade vi på vårt bröllop förra sommaren.
2018 flyttade de tillbaka till Umeå. De har bott tre år i en 1,5-plansvilla i Innertavle och tre månader i sin övernattningslägenhet på Teg i väntan på att få tillträde till huset i Fröbäcken.
– Fyra personer på 17 kvadratmeter, men det gick över förväntan! Vi var nog mest oroliga för mig som kan bli rätt rastlös, Stefan är så lugn och tar allt med en klackspark. Men det var inga problem, vi var med barnen och sysselsatte oss på kvällarna, gick på restauranger, hittade på olika äventyr och var på bio.
Bobo Wallmanssons apor och en lampa från Svenskt Tenn är sånt som gör Ellen på bra humör.
Ellen säger att hon från början tyckte att det var jobbigt att flytta från Innertavle, hon hade en tanke om att barnen skulle få bo i samma hus hela sin uppväxt.
– Jag har velat ge dem den tryggheten – som jag hade det. Men barn är väldigt anpassningsbara och nu känns det jättebra, när vi bodde i ett nyare hus kunde jag sakna den här charmen som finns i äldre hus.
Att hon återvänt till Fröbäcken är makens förtjänst. För ett par år sedan började Ellens föräldrar prata om att de skulle sälja fastigheten eftersom den är så stor och, utöver bostadshuset, innehåller flera lador, bagarstuga och en hel del mark.
– En dag sa Stefan ”Men Ellen, vi ska ju bo i Fröbäcken! Jag ser oss där”. Jag var nog inte riktigt redo just då, men började fundera och förstod tjusningen i det. Det känns fint att han såg charmen.
Nu är cirkeln sluten, Ellens familj är fjärde generationen i Fröbäcken och tonåringen som bara ville bort från samhället hon växte upp i har hittat hem. Igen.
– Det här har alltid varit hemma och det är otroligt att få se sina barn springa på samma stigar som jag gjorde och fortsätta bygga på min barndoms koja. Det är klart att det var här vi skulle bo!
Huset …
Var: Fröbäcken, Ånäset.
Vad: Tvåplansvilla i trä.
Boyta: 160 kvadratmeter
Byggår: Omkring 1910, bagarstugan på tomten är byggd 1901.
Mark: 10 hektar åkermark ingår.