I Älvsbyn är det många familjer där båda föräldrarna får sin lön från fabriken. Livslånga och säkra anställningar som nu gått upp i rök över en natt. Mikael och Viola Lundström är en familj som drabbats.
– Det var där vid elvatiden i går som det bara började smattra aviseringar i telefonen när vi satt och såg på tv. Då fick man se bilder på att jobbet brinner upp, allt var i lågor, säger Mikael Lundström.
Hur kändes det?
– Ja, det är svårt att hitta ord. Allt känns osäkert. Det är som ett vakuum. Jobbet var en trygghet, man vet att lönen kommer i slutet av månaden. Men nu vet man ingenting. Den här tryggheten har bara svävat iväg, säger Mikael Lundström.
– Vi har just skrivit kontrakt på ett hus också, säger Viola Lundström.
När de förstod hur allvarligt det var så tog de det säkra före det osäkra, packade bilen och gav sig av med sitt 1,5-åriga barn ifall vinden skulle komma med giftgas.
Fredrik Sundström har jobbat på Polarbröd i 20 år. Han vaknade upp till ett sms från chefen där det stod att han inte behövde komma på jobbet eftersom arbetsplatsen hade brunnit ned.
– Men jag hade inte väntat mig att det skulle vara totalförstört. Det är fruktansvärt tragiskt. Det skulle firas i dag, men det blev något helt annat, säger han.
Hur går tankarna?
– Man tänker på framtiden, vad händer nu? Blir det ett nytt bageri som de säger? Sedan tänker man ju på den egna inkomsten så klart och vad som händer med den.
Fredrik Joansson vaknade av meddelandet från SOS alarm, det var då han fick veta vad som händer.
– Det var ju där efter klockan tre, så då sov man ju som inte så mycket mer den natten. Man vet ju inte vad som händer annat än att man troligtvis inte ska på jobbet på ett tag, säger Fredrik Joansson.
Polarbrödskoncernens vd Karin Bodin var själv på plats. Hon åkte själv mot Älvsbyn med pyjamasen fortfarande på efter telefonsamtalet i natt.
– 03.00 fick jag beskedet att nu ger de upp, inte med släckningen men med att rädda fabriken. Det var en chock. Älvsbyn är hjärtat och navet i verksamheten. Allt det som de här människorna har byggt upp, maskinerna som förfinats över så många år är borta. Men det är klart att vi vill finnas kvar i Älvsbyn, säger Karin Bodin.
Hennes ord kunde i alla fall ingjuta lite hopp och tröst i folkmassan.
– Det är typiskt Polar, vi går vidare och tar oss ur krisen. Vi är som en enda stor familj här, säger Mikael Lundström.