”Alla kan bidra – sträcka ut en hand”

I 17 år såg jag den varje dag – Byskeälven. Det var under de år jag bodde i närhet till dess strand. Jag ser den fortfarande väldigt ofta, men bor inte intill den längre och vandrar eller joggar inte heller bredvid den särskilt ofta numera. Den är fortfarande vild, den är fortfarande vacker men sedan ett par år också omstridd. Eller det är närmare bestämt fiskeförvaltningen som är omstridd.

22 december 2018 08:00

Byskio. Det betyder ”den svällande”. Det syftar på häftiga variationer i vattnet som uppstår på grund av låg vattennivå nedanför källsjöarna. Och det som har hänt inom Byskeälvens fiskevårdsområde de senaste åren kan också kallas svällande. Konflikten och kontroverserna saknar motstycke i riket. Det har gått så långt att stridigheterna är kända i sportfiskekretsar långt utanför Sveriges gränser.

Frågan är om någon vill att Byskeälven ska göra avtryck som ett område där folk inte kan samsas? Dit alla inte är välkomna? Där beslut ifrågasätts och motverkas. Jag tror inte det.

Jag vill fortfarande kunna prata med stolthet om vår magnifika, outbyggda skogsälv och kunna bjuda in folk från när och fjärran till fiske i älven. Alla ska känna sig välkomna. Så känns det inte riktigt nu. Vi kan tala om strandskydd, eller sätta upp bommar och peka på regelverk. Absolut. Men det är väl ändå så att oavsett vilka vi är eller var vi än kommer ifrån, så har vi alla ett personligt ansvar som handlar om att förvalta, vårda och att ta hänsyn.

Sportfiskare, fiskerättsägare och inte minst styrelsen för fiskevårdsområdet – oavsett vilka som sitter på posterna i föreningen – så har alla en dos personligt ansvar att axla. Men det är naturligtvis någonting man väljer att ta – eller inte.

Mångmiljonbelopp har satsats av kommunen, staten och EU för att utveckla och öka fisketurismen i Byskeälven. Och fiskerättsägarna har mandatet i sina händer. De förvaltar fisket. Så är det. Men hos en förening som tagit del av skattemedel och fortsätter att söka kommunala bidrag, så tycker jag att det finns en motprestation: Att skapa lika villkor för alla. Annat är inte okej, anser jag. Men hur ska konflikten lösas? När kommer god anda att råda igen?

Under drygt två månaders tid har jag gjort mer än tjugo intervjuer, där väldigt få väljer att kliva fram och öppet deklarera sin ståndpunkt. Det respekterar jag. Det som står klart är att vissa frågetecken rätat ut sig, andra har uppstått.

Jag tror det enda rätta är att alla aktörer sätter sig ner vid förhandlingsbordet och inte stiger upp igen förrän kontroverser är lösta och hanterade – alla kan inte få som de vill, men alla kan bidra och ta ett par steg framåt. Sträcka ut en hand. Det anser jag att Byskeälven, ekoturismen och inte minst laxen är värd.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Karin Israelsson

Ämnen du kan följa