Från vänster: Kursansvariga Lisa Larsson, Michael Lövgren, Stig Unéus, assistenten Susanne Lindgren, Kerstin Elmqvist, assistenten Pär-Erik Wikström, Annelie Näsvall-Kjell, Agne Robertsson, Anders Långström, Britt Ehrling och Anders Åberg.
Den 10 oktober är här, likaså den europeiska Afasidagen. Enkelt uttryckt är afasi en försämrad förmåga att uttrycka sig, orsakad av en skada på hjärnan. Det är ganska vanligt för personer som drabbas av stroke, men kan exempelvis även orsakas av tumörer eller infektioner i hjärnan.
På Edelviks folkhögskola i Burträsk har det anordnats rehabiliterande afasikurser sedan mitten av 80-talet. Kursansvariga Lisa Larsson berättar att sådana inte erbjuds var som helst.
– Det är bara här och i Stockholm, Hudiksvall och Helsingborg. Kanske i Oskarshamn också.
Genom åren har kursens utformning såklart förändrats. Förut hade de kortare sommarkurser, som har ersatts av prova-på-veckor idag. Det har sporrat fler till att delta under ordinarie terminstider.
– Det funkar jättebra, man får komma hit och uppleva det här sociala, säger Lisa Larsson.
Ett sådant tillfälle lockade också Kerstin Elmqvist från Stockholm till kursen i Burträsk. Hon tycker om att göra saker tillsammans och är särskilt förtjust i studiebesöken och utflykterna som görs.
De nio andra deltagare kommer närmare ifrån. Folkhögskolan brukar inte anta fler än så åt gången, eftersom afasi tar sig uttryck på olika sätt. Det innebär olika behov av rehabilitering.
– En del är bra på matte men kan inte skriva. Andra är bra på att skriva men kan inte läsa. Vi brukar alltid vara två lärare och två assistenter, så att vi kan dela upp oss i mindre grupper, berättar Lisa Larsson.
Lisa Larsson är språklärare i grunden. Hon välkomnar alla som drabbats av stroke och afasi.
Nära samarbete med landstinget
Umebon Stig Unéus uppskattar den sociala kontakten mest av allt. Alla de andra deltagarna, som Annelie Näsvall-Kjell, Michael Lövgren eller Britt Ehrling, lovordar kursen på något sätt.
Burebon Agne Robertsson har fortsatt komma tillbaka sedan 2004.
– Vad ska man annars göra, säger han muntert och hyllar maten som serveras.
Lisa Larsson berättar att de för ett nära samarbete med Västerbottens läns landsting. En logoped brukar komma några gånger per termin, som alla får träffa. Förutom att ge personalen en trygghet fungerar det som kvalitetssäkring av rehabiliteringen.
– Också får de veta att de som har fått stroke och afasi kan komma till Edelvik.
Anders Åberg kunde nästan bara säga ett ord när han kom dit: ”brorsan”. Idag pratar han gärna och mycket, även om varenda ord inte faller helt rätt. Det kompenserar han med kroppsspråk och han har inga problem med att göra sig förstådd.
– Vi har också minnesträning, röstträning, stavning, matematik och rent spontanprat. Det handlar helt enkelt om att återerövra språket. Sedan tränar vi också upp motoriken, säger Lisa Larsson.
För Umebon Anders Långström har det varit mest värdefullt, dansant som han är.
– Nu dansar jag på krogar, Folkets hus eller Gräsmyr, berättar han glatt.
Vem dansar du med?
– Det är hytt och bytt. Allt från unga 18-åringar till gamm.., säger han innan han avbryter sig.
– Nu säger du allt vad du tänkte, säger bordsgrannen Britt Ehrling och ett mullrande skratt utbryter i lokalen.