Kjell Johansson var tvungen att avsluta sin flygkarriär efter 25 år, men han jobbar fortfarande som vd för flygbolaget. "Jag har aldrig accepterat motgångar", säger han.
Från början var det inte ens meningen att Kjell Johansson från Adolfström skulle börja arbeta inom flygbranschen. Flygintresset fanns visserligen, men han var väldigt flygrädd så egentligen började han en teorikurs bara för att läsa om hur det fungerar. Han klarade proven och när utbildningen fortsatte i Arjeplog ville han till en början inte vara med.
– Men då skulle de andra ha ner mig en dag för att provflyga lite och det gick bra. Jag såg inte att flygläraren hjälpte till och styrde, men på den vägen var det, berättar han.
"Jag har egentligen klarat upp det mesta i livet utom en sak och det är så banalt, en gång i tiden fick jag för mig att börja spela dragspel men det gick åt skogen", säger Kjell Johansson.
Med tiden blev flygrädslan bättre och 1982 bildades Fjällflygarna i Arjeplog AB. Men allt fick en dramatisk vändning tisdagen den 10 november 1998. Kjell Johansson, som då var 56 år, var på ett uppdrag i Sorsele tillsammans med en renskötare för att samla in renar. Det var en normal dag på jobbet. Temperaturen visade tio grader kallt och det snöade lite. Mitt på dagen landade de för att tanka innan arbetet fortsatte. Det Kjell inte visste då var att detta skulle bli den sista gången han själv lyfte med en helikopter.
– Vi hann köra i tio minuter innan motorn stannade. En helikopter lever ju om litegrann men det blev dödstyst, det lyste röda lampor och sen bar det iväg ner mot backen, berättar Kjell hemma i köket nästan 25 år efter olyckan.
Helikoptern var i talltoppshöjd och det tog inte många sekunder innan den slog i marken på kalhygget nedanför.
– Jag försökte styra i den mån det gick och göra det bästa av situationen, men vi hade otur. Underlaget var ojämnt och vi fick en sten eller en rot som tryckte in under helikoptern.
Kjell Johansson såg hur renskötaren öppnade dörren och började sakta kliva ut ur helikoptern.
– Jag minns att jag frågade: Lever du? Han nickade till svar och gick ur.
Kjell kände att han var allvarligt skadad, men fokuserade inte så mycket på det just då.
– Rutorna på helikoptern gick sönder och jag tyckte att det var harmligt. Sedan kände jag att benen inte fungerade men jag tänkte att det får bli en annan historia.
Kjell hade skadat ryggen allvarligt och fördes med ambulanshelikopter till Umeå. Där konstaterades det att han hade fått en kompression i ryggen.
– På kvällen sa läkaren att erfarenhetsmässigt brukar man inte komma upp på benen efter en sådan olycka, men då tänkte jag att det inte gällde mig.
Rehabiliteringen gick bra och under det första året var målet att komma upp på benen igen, men så blev det aldrig.
– Jag fick bra vård och jag tycker att det har gått bra. Det var bara att rätta in livet efter att jag inte kan gå längre.
På sjukhuset i Umeå minns Kjell att någon sa att om man skulle offra en del på kroppen så skulle det vara benen.
– Ni kan inte vara riktigt kloka, sa jag. Det skulle ju vara det sista för att man ska kunna gå. Men hur ska du kunna äta, undrade de. Jag tycker att det går bra utan ben. Det är ingen idé att titta bakåt, det är bara att titta framåt och göra det bästa av situationen.
En annan patient på sjukhuset tyckte att det var en välsignelse för Kjell när han fick komma ner i en rullstol, men det var inte något han själv såg fram emot då.
– Han gick med kryckor och om du har två kryckor kan du inte duka av ett bord eller någonting, men om man kommer ner i en rullstol får du armarna lediga till annat. Egentligen handlar det om att se möjligheterna.
PT dagen efter olyckan.
Olyckan uppmärksammades i flera medier. Den här artikeln var i PT tre veckor efter olyckan.
Drygt en månad låg han på sjukhuset, men det stoppade inte honom från att fortsätta sköta flygverksamheten. Han ringde en försäljare och fort var det gjort så hade han beställt en ny helikopter.
– På sjukhuset sa de att jag var den enda som har legat inne där och köpt en helikopter samtidigt.
Men till en början var det inte alls självklart.
– Vi hade rådslag om hur vi skulle göra för vår grabb Fredrik höll ju på att utbilda sig till helikopterpilot. Vi visste inte om vi skulle fortsätta eller lägga ner verksamheten.
För sonen blev det en tankeställare, men trots olyckan bestämde han sig för att fortsätta utbildningen.
– Det var en chockerande upplevelse och jag tog en paus i det akuta skedet. När pappa sedan började repa sig så pratade vi om det och vi kom fram till att vi upplever inte att det är ett farligt yrke, säger Fredrik Johansson.
"Tack vare familjeföretaget och flygverksamheten hade jag förutsättningarna att kunna utbilda mig och veta att jag kunde få jobb och vara verksam direkt efter", säger Fredrik Johansson.
Flygningen har funnits med under hela Fredriks barndom och i tonåren började han drömma om att själv flyga. I juni år 2000 tog han helikoptercertifikatet och började flyga för familjeföretaget.
Tänker du på olyckan i dag?
– Den finns alltid med. Nu är det så naturligt att pappa sitter i rullstol. Jag har känt honom längre i rullstol än utan, men man blir ändå påmind om den hela tiden. Det kan ändå vara bra att ha med sig i bakhuvudet att det finns risker med allt man gör, inte bara flyget, säger han.
"När det är bra väderförhållanden och bra typer av arbeten så är det ett väldigt trevligt yrke. Man har en frihetskänsla och man får se väldigt mycket, på så sätt är det väldigt varierande, stimulerande och trevligt”, säger Fredrik Johansson.
Familjeföretaget opererar i dag fyra helikoptrar som utgår från flyghangaren i Adolfström. Kjell är fortsatt vd och sonen har nyligen tagit över rollen som flygchef och han ansvarar sedan tidigare för den tekniska delen. Kjell berättar att han såklart saknar flygandet och att vistas ute i fjällen. Han åker med som passagerare ibland men i dag är han mer nöjd över att se att allting fungerar.
Hur kändes det när du satte dig i en helikopter igen efter olyckan?
– Jag var aldrig rädd, det var jag inte.
När han låg på sjukhuset minns han att frun Karin sa att benen inte vara så viktiga.
– Hon sa att det var huvudsaken att jag hade klarat huvudet och att jag var samma person.
Kom du till den insikten själv?
– I efterhand har jag ju förstått det och att jag fick ha kvar armarna, de är viktiga. Jag rullar bort till hangaren varje dag.
Utöver jobbet han gör där ser han färden dit som en del av sin dagliga motion.
– Jag har aldrig accepterat motgångar, jag ska klara allt på ett eller annat sätt. Det var kanske en fördel att jag insåg att det inte var någon mening att sätta sig ner och tycka synd om mig själv.
Kjell ser tillbaka på sin 25 år långa pilotkarriär:
– Jag tycker att jag har haft ett rikt liv. Jag har varit med om mycket och jag tycker att jag har haft en positiv tillvaro.
"Vi hade rådslag om hur vi skulle göra för vår grabb Fredrik höll ju på att utbilda sig till helikopterpilot. Vi visste inte om vi skulle fortsätta eller lägga ner verksamheten", berättar Kjell Johansson.
Fjällflygarnas bas är i Adolfström och företaget opererar fyra helikoptrar. Företaget bildades 1982.