Macken är alltid stängd, men det är inte alla som tror på skyltens budskap.
Visst har det hänt, inte bara en utan flera gånger, att bilande turister försökt pressa fram bensin ur pumpen från 1946. Och faktiskt är det minst en person som försökt ringa också. Mitt i natten dessutom.
Hopplösa företag båda delarna, för under pumparna finns inga välfyllda bensincisterner och luren i telefonkiosken är helt död.
"Farfarsfar drev både bensinmack och teve- och radioaffär i byn."
All denna härliga nostalgi är bara en chimär. Till lyst för en enda person, ägaren Simon Bergh. En samlande lastbilschaufför som med flit och skarp spanarblick skapat ett hem som är som ett museum. Pojkdrömmen har äntligen gått i uppfyllelse och han har så mycket att tacka släkten för.
- Det var min bror Anton som först köpte gamla Konsum i Åbyn, sedan ville han sälja huset och då tog jag över. Det var den 1 oktober 2016.
Till detta kommer att farfarsfar har ett stort, mycket stort, finger med i spelet, trots att han inte lever längre.
- Farfarsfar drev både bensinmack och teve- och radioaffär i byn.
Det är inte vem som helst som får lov att kliva in i affären, vars äldsta del byggdes 1927. Hela kåken är privatbostad, inte bara lägenheten en trappa upp utan även resten av huset, inklusive den före detta butikslokalen, numera omvandlad till vardagsrum, och lagret. I butiksdelen är det riktigt mysigt med sköna soffor, fåtöljer á la 1940-tal och andra prylar som tillhört farfarsfar, Johan Walter Bergh, kallad J W.
Simon är uppvuxen i Medle, men tack vare att familjen ägde en sommarstuga i Åbyntrakten så vistades han ofta här som barn.
När han övertog den gamla Konsumbutiken så var det inte bara han själv som flyttade in. Det gjorde också hans bilar, till exempel en Mercedes 230 från 1966 och en Chevrolet Impala från 1963. En kompis Chevrolet, modell herrgårdsvagn i slagskeppsformat från 1959, fick också hänga med. Likadant är det med brorsans flickväns ålderstigna Volvo Amazon vars nedsuttna förarsäte vittnar om lång och trogen tjänst i drygt 50 år.
En samlare och hans vardagsrum. Den före detta butikslokalen är ett ställe att mysa i. Det enda som är nytt, det är projektorduken.
Den välskötta Mercedesen från 1966 är en favorit. Får bara komma ut och rulla på sommaren.
Allt som finns på och i farfarsfars, J W Bergh, skrivbord är intakt. Minsta lilla gem är bevarat.
Larven från 60-talet är en snöskoter som kräver att den som kör sitter ner och har skidorna på.
Detta fanns på farfarsfars, J W:s, mack.
Förutom allt detta så finns det en hel del annat i Simons hem, som fortsätter att fyllas på allteftersom. Här finns gamla snöskotrar i de mest egenartade modeller, båtmotorer, ännu fler bensinpumpar från ett gånget 1900-tal, ett antal cyklar av olika årgång, en ålderstigen motorcykel som det inte går att köra med (i alla fall inte just nu) skyltar (med och utan neon), J W:s kassaapparat som aldrig har kunnat räkna till 100 (räkneverket stannar på 99 kronor och 99 öre hur man än trycker) och så är det J W:s skrivbord vars innehåll varit orört ända sedan 1976 då han sålde sin BP-mack i samband med pensioneringen. Simon behöver bara dra ut en skrivbordslåda och titta ner på alla sparade pennor, kvittensblock och reklamdekaler för att färdas tillbaka till den tid då J W Bergh stolt kunde visa upp sin sprillans nya bensinmack som fått ett fantastiskt läge; invid den då nya, det vill säga nuvarande, E4:an. Året var 1964.
Den numera inte fullt så nya, men vältrafikerade, Europaväg 4 ligger där den ligger.
Ligger där det ligger gör också det hus som var J W:s mack och vars verksamhet upphörde i början av 80-talet.
- Huset är kvar, det är rött. Man ser det från E4:an när man åker in i Åbyn, försäkrar Simon.
"Konsum hade en IC-pump. IC var det som senare blev OK."
Men gamla Konsum, som låg och fortfarande ligger mitt i byn, har inte den också haft en egen mack en gång i tiden?
Jo, faktiskt, en mycket liten.
- Konsum hade en IC-pump. IC var det som senare blev OK.
Simon är inte bara är en samlare av gångna tiders färdmedel och oljebarer (oljebar = en anordning där kunderna själva fyllde på sina oljekannor med önskad mängd och sort). Han är också en berättare av stora mått. Var samlad sak har sin egen historia. Ta bara den utsökt märkliga snöskoter, en av de allra äldsta, som kallades Tolken. Denna maskin drog den stående skidåkaren framåt med hjälp av en 125-kubiks Husqvarnamotor med motorsågsdrift. Tolken kunde komma upp i en maxfart på hela 60 kilometer i timmen, men den var farlig. Rätt vad var kunde skidspetsarna dras in i apparaten och åkaren stå på öronen. Tolken lär ha varit en av svensk skoterhistorias allra största floppar.
Nåväl, i många år låg denna 60-talsrelikt under ett sommarstugegolv och väntade på att någon kunnig själ skulle råka böja sig ner och kika in mellan betongplintarna. En människa som har förstånd nog att uppskatta en verklig skatt, även om den råkar vara lite rostig.
Den intresserade själen var förstås Simon. Och Tolken är en verklig släktklenod.
- Den köptes av J W:s son Alf, alltså min farfars bror.
För Simon är vardagsrummet även garage
En kepsraritet från farfarsfars tid.