Theresa Eriksson och Maria Asserud är fackrepresentanter på Västebottensteatern och berättar om hur den senaste tiden varit. De kommer inte fullt ut att flytta in i Sara kulturhus – vissa ur personalen blir kvar i gamla huset på Nordlandergatan.
30 mars var det något som krackelerade. Då togs ramverket för samverkan i Sara kulturhus upp i kommunfullmäktige, och de olika verksamheternas fackklubbar reagerade starkt i en skrivelse. Kritiken var svidande: Inga hemmascener, ingen repetitionssal för teatern, alla ytor ska kunna nyttjas av alla, bara 14 dagars tillgång till scenen innan premiär, och utställningshallen som Skellefteå konsthall och Museum Anna Nordlander skulle dela på ska nu även ge utrymme för kulturhusbolagets utställningsverksamhet.
Sedan dess har kulturhusdebatten rasat. Frågorna från kulturarbetarna och personalen är många: Vilka bereds plats i Sara kulturhus? Ska det vara en plats för kulturverksamheterna – eller blir det i själva verket det kommersiella som styr? Är det kulturproduktion eller konsumtion som är i fokus? Politiker och de ansvariga har hela tiden framhållit att de ska inleda dialoger med personal och fackklubbar, och att ramverket ska utvärderas om ett år.
Nästan tre månader har passerat. Norran möter Theresa Eriksson och Maria Asserud, fackrepresentanter på Västerbottensteatern. Efter den kritiska skrivelsen i slutet av mars var förhoppningarna stora – nu skulle förändring ske, de skulle bli inbjudna till samtal med tjänstepersoner på kommunen.
– De ville prata med oss, och det såg vi som positivt. Vi trodde att det var värt något, att vi höjt våra röster och startat hela kulturhusdebatten. Men det visade sig att dessa samtal främst handlade om information, det var en envägskommunikation. I början av allt detta var vi väldigt arga, och det är vi fortfarande. Men kanske ännu mer uppgivna, säger Theresa Eriksson.
De är tydliga – ingenting av deras konkreta kritik har bemötts eller åtgärdats. Ramverket kvarstår i sin ursprungliga form.
– Vi kommer ingenstans. Snarare har det blivit sämre, säger Maria Asserud.
Hon syftar på att teaterns fyra teknikertjänster från och med augusti kommer flyttas över till kulturhusbolaget. Detta beslut togs på kommunfullmäktige i november 2020, och teatern meddelades först i april 2021. Det innebär att teaterfacket har förhandlat kring tjänsterna i efterhand, månader efter att beslutet redan klubbats igenom.
– Kommunen har brustit i förhandlingsordningen, det har de också erkänt. Flera av de berörda teknikerna känner sig svikna för att de nu måste byta arbetsgivare och att informationen har varit under all kritik. Vi har dock blivit lovade att vi ska få nyttja teknikerna så mycket som vi behöver, och vi hoppas att det hålls. Men generellt känner vi låg tillit till de ansvariga, säger Theresa Eriksson.
Planen har under lång tid varit att Västerbottensteatern ska vara helt utflyttade ur lokalerna på Nordlandergatan under hösten 2021. Nu får de istället behålla huset i ett år – och faktum är att en viss del av verksamheten kommer att äga rum där. Föreställningarna kommer fortfarande ta plats på Sara kulturhus scener, men troligtvis kommer skådespelarna samt teknisk personal kopplade till föreställningar att fortsätta ha Brunnsteatern som sin arbetsplats.
– Det är absurt, vi får bokstavligen talat inte plats i ett hus som från början byggdes för oss, kulturverksamheterna. Kommer skattebetalarna gå med på att Västerbottensteatern har två hus? Jag tror inte det. Och vad som händer om ett år vet vi inte, då ska allt detta utvärderas, säger Maria Asserud.
– Sedan blir vi också en splittrad arbetsplats, vi måste åka mellan. De resorna kommer vi att klocka minutiöst, även alla timmar vi är i de gamla lokalerna kontra de nya, fortsätter Theresa Eriksson.
Sara kulturhus ska öppna 8 september, och flera av verksamheterna har påbörjat inflytten.
Samtidigt poängterar de att de nu måste förlika sig med situationen.
– Vi tror att det kommer bli bra till slut men frågan är: hur många måste fara illa längs vägen? Personal i de olika verksamheterna mår väldigt dåligt. Alla jobbar för att det ska bli bra, vi försöker hålla uppe stämningen men innerst inne är vi besvikna, säger Maria Asserud.
Om ett år utvärderas ramverket. Teaterns allra mest brinnande krav står kvar – de vill ha en plats för repetition.
– Det är det viktigaste för oss. Det som nu heter Scen 5 var från början vår repsal, vi måste få tillbaka en sådan lokal. Tidigare har jag med stolthet tittat upp mot Sara kulturhus och sagt: titta, det där är min framtida arbetsplats. Nu vänder det sig i magen, säger Theresa Eriksson.
Efter verksamheternas kritiska skrivelse har kulturhuset varit omdebatterat – och genererat många rubriker i Norran.
Skellefteå konsthall och Museum Anna Nordlander är ytterligare två verksamheter som riktat kritik mot ramverket. På Nordanå har de haft varsin lokal, där två parallella konstutställningar kunnat äga rum hela året, totalt 22 månader. Så blir det inte i kulturhuset, som Norran berättat om tidigare. Där kommer de att dela utrymme – och Skellefteå går från 22 månader till 8 månader av samtidskonst, enligt ramverket. Anledningen är att kulturhusbolaget också vill in med bokningar i den specialbyggda hallen.
Madelaine Sillfors är curator på MAN och beskriver kulturhusresan som svår. Hon har valt att lämna sitt uppdrag, och slutar på Museum Anna Nordlander i augusti.
– Om jag ska vara ärlig har hela den här kulturhusprocessen varit otroligt snårig, och det är en av anledningarna till att jag slutar. Jag tror också att det kan bli bra till slut, men många har farit illa efter vägen. För mig är det omöjligt att titta på när skattebetalarnas pengar hamnar i sjön om och om igen, när jag ser verksamma konstnärer som knappt har råd till hyran. Det går inte ihop, och jag kan inte stå för det. Dessutom är det kulturen i stort som kommer få skit för det här i framtiden. Det är en no win situation, säger hon.
När det gäller Museum Anna Nordlander spår hon ändå en ljus framtid.
– För MANs räkning är det mycket spännande på gång, och vi tror och hoppas att det inte kommer att bli så illa som ramverket säger. Vi har till exempel mer än fyra månader utställning bokat inför 2022, vilket känns hoppfullt, säger hon.