Ulrika Bodén har gjort sig känd som folksångerska, först i Ranarim och Rosenbergs sjua, och på senare år som solist med och utan eget band. Med tiden har hon minskat fokus på de mer allmänna folkvisorna för att gå vidare med såväl psalmer som kärleksvisor. Nu har turen kommit till vallvisor och lockrop med ursprung i fäbodkulturen som, uppväxt som hon är på en getfarm i Ångermanland, ligger henne varmt om hjärtat.
Kulning är inget man gör efter noter utan är till stora delar improviserat, så Ulrika kan ta sig friheter inspirerad av gamla inspelningar, ibland à capella, ibland stämningsfullt ackompanjerad av Petter Berndalen på koskällor och vackert klingande lampskärmar av glas. Musikaliskt bidrar också gruppen Ahlgren, Ek och Roswall och på några låtar Skelleftesonen Daniel Fredriksson på det nyskapade instrumentet moraoud.
Resultatet blir en personlig dokumentation och en fin hyllning till vallmusiken och dess traditionsbärare, även om jag personligen hemma i vardagsrummet ändå föredrar de mer traditionella visorna framför det som var menat som kommunikation med kor och getter på grönbete.
Ulf Torstensson