Pianisten Niklas Sivelöv tolkar sig själv – och resultatet blir strålande

25 februari 2016 10:15

Som pianist är Niklas Sivelöv bred. På ett numera förhållandevis digert cd-samvete finns inspelningar med Johann Sebastian Bach, Wilhelm Stenhammar, Robert Schumann, Aleksandr Skrjabin och vidare fram till nutida kompositörer som Arvo Pärt, Luigi Dallapiccola, Einar Englund, Lars Ekström och Wlodek Gulgowski.

Bara för att nu nämna några av alla de tonsättare som han har tolkat.

Som pianist är Sivelöv både välkänd och erkänd, en av Nordens ledande, som tonsättare är professorn från Det Kongelige Danske Musikkonservatorium i Köpenhamn – som en gång i tiden föddes och växte upp i Skellefteå – mindre omtalad. Den första inspelningen med Sivelöv som tonsättare hittar jag på en cd från BIS där den enastående svenske klarinettisten Martin Fröst tolkar hans "Twist & Shout". Året var 1996.

På cd:n "Piano Music" (Toccata Classics) tolkar Niklas Sivelöv sig själv. Här finns enstaka tidiga men framförallt ett betydande antal sena kompositioner.

Inspelningar som denna brukar understundom utveckla sig till ett lite knepigt och problematiskt musikaliskt äventyr. Risken är att tonsättaren hamnar i en alltför trång box när han/hon ska tolka sig själv, när hen inte får någon "second opinion" på verken, någon som ser på musiken med andra ögon.

I Niklas Sivelövs fall blir detta extra knepigt eftersom han både som pianist och kompositör arbetar med stor emotionell spännvidd. I den ena sekunden måste musiken kontrolleras och hållas tillbaka – nästan förses med tvångströja – för att i nästa fullkomligt explodera i stort anlagda ackord. Ibland går tankarna till jazzpianisten Jan Lundgren och hans omtalade tonkluster.

Men Sivelöv klarar av det svåra konststycket att tolka sig själv. Han släpper iväg musiken, låter den leva sitt eget liv, låter den hamna utanför boxen, men aldrig alltför mycket, bara lagom.

En intressant fråga är om han spelat in med eller utan hjälp av noter. De pianister som föredrar att spela utan menar att de på så sätt kan ha ett friare och mindre bundet förhållningssätt till musiken. Efter att ha lyssnat igenom Sivelövs cd skulle jag vilja säga: några är inspelade med andra utan noter. Men det är bara en gissning.

Precis som på Sivelövs improvisations-cd (som Norran recenserade för en tid sedan) befinner han sig i ett musikaliskt gränsland. Han tar sats bland tonsättare som Johann Sebastian Bach, Robert Schumann och Frédéric Chopin och kryddar med stora, rågade mått av modernism. Men här finns också tydligt och distinkta jazzinfluenser.

Bästa spåret, eller rättare sagt det roligaste, det mest innovativa: Avslutande "Jeux de Cordes", komponerat 2015, som spelas stående med en träklubba i ena handen som använda till att slå på strängarna.

Mikael Bengtsson

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!

Ämnen du kan följa