Det är viktigt med semester, menar Emelie Häggström.
Ni vet den där duktiga personen som alltid hinner med allt och och som dessutom även lyckas hitta tid till att delge allt vad den hinner med på sociala medier. Hen som ger oss andra både dåligt samvete och mindervärdeskomplex samtidigt. Ett signum är att denna person jobbar, massvis, och aldrig någonsin tänkt tanken att det är möjligt att göra en 40 timmars arbetsvecka trots att andra gjort det sedan tidigt 70-tal. Hen tränar, städar, tar hand om sig själv och sina nära. Har ofta gäster hemma, alltid vin på kylning och nybakt bröd inlindat i någon rustik kökshandduk. Uppåt, utåt, framåt.
Den här personen kan inte låta bli att berätta om hur många timmar hen jobbar, och skulle aldrig kunna tänka sig att ta semester. Semester är lite fult, och denna person vet varken vad det skulle vara bra för eller ens vad denne skulle göra om den tog semester. I många fall har hen gjort sig oumbärlig och kan därmed inte ens ta semester. Inbillning detta, givetvis. Det är svårt för den som lagt hela sitt värde och sin självkänsla i prestationsskålen att vila. När denna person inte presterar eller gör någonting produktivt är den inte heller värd någonting alls. I sitt eget huvud. Men vi andra hjälper inte till. Vi berättar hur duktig den är, ofta. Vi kommenterar, gillar, uppmärksammar och uppskattar. Vi berömmer och vi lurar personen att vi bedömer denne efter detta.
Jag vet att alla inte har möjlighet till semester, av olika anledningar. Men vi måste börja uppmuntra varandra i att just vila. Att varva ner, koppla av, koppla bort. Att sluta läsa jobbmailen i sängen och att våga vara lite otillgängliga. Åtminstone någon stund på året. Men gärna nu. Ju förr desto bättre är min främsta rekommendation. Helst innan det är för sent.