Recension: Inte mycket skräck när Myers är på gång

19 oktober 2018 12:00

När ”Alla helgons blodiga natt” kom 1978 blev Michael Myers skräcken personifierad.

Den samvetslösa massmördaren spred skräck i den lilla staden. Inte minst hos den då 20-åriga Laurie Strode, spelad av Jamie Lee Curtis.

När är Michael Myers tillbaka 40 år senare. Och återigen är det Laurie han jagar i första hand. Eller rättare sagt, hela hennes familj. I jämförelse med originalet är det här inte mycket till skräck. Det blir mer en thriller där en kvinna uppträder ungefär som en Charles Bronson i ”Death Wish”.

För Laurie Strode har inte bara laddat upp med skyddsrum. Hon har också en hel arsenal med skjutjärn i sin bostad för att stoppa sin antagonist. Det känns verkligen som att det här är ett modernt USA där varje medborgares rätt att bära vapen betyder maximal säkerhet.

Fastän att det förmodligen är tvärtom. Våld föder våld. Där finns också en klar ställningstagande för dödstraff. Något jag inte heller kan hålla med om.

Men visst blir det spännande ibland när vi förstår att en mördare går lös på självaste Halloween-kvällen.För ingen reagerar förstås på en maskprydd man när alla andra är utklädda. Och blodet kan börja flöda.

”I jämförelse med originalet är det här inte mycket till skräck. Det blir mer en thriller där en kvinna uppträder ungefär som en Charles Bronson i ”Death Wish”.”

Samtidigt blir de logiska luckorna så uppenbara. Varför jagar en ensam polis en mördare när alla beslutsfattare vet att bestialiska brott väntar? Och varför inser de inte var Myers är på väg i sin vendetta?

Men då hade det förstås inte blivit någon film. Jamie Lee Curtis övertygar i alla fall som Laurie. Hon kan spela besatt när det behövs. Andi Matichak (Allyson) är en annan kvinna som inte bara lägger sig ner och skriker när hon är hotad. Och där har i alla fall genren gått framåt sedan starten på den här filmserien.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Roger Lindström