En murrig bar i Danmark, där små ljuspunkter kastar gula sken över vinglasen och flaskorna. Mitt i rummet står en man, med en blick som dras från kvinna till kvinna. Är hon där själv? Eller hon, kanske?
"Charmören" berättar historien om Esmail, som efter två år i Danmark lever med ett utvisningshot och desperat kämpar för att få stanna. Han söker efter lösningen i Köpenhamns alla barer och singelkvinnor, men när han hittar kärleken visar det sig att hon inte är lösningen på hans problem.
Bakom Esmails känsloregister, kamp och människoöde finns två personer: Milad Alamis och Ardalan Esmaili.
– Jag har gjort många kortfilmer och nu när jag långfilmsdebuterar finns det så mycket jag vill säga. Jag har ett bagage av berättelser med mig, och det mynnade ut i en karaktär som egentligen är ett mysterium, en person med många olika skepnader. Jag vill överraska publiken, blanda olika genres, säger Milad Alami.
Vem som skulle gestalta mångbottnade Esmail var självklart. I vännen och skådespelaren Ardalan Esmaili fanns huvudrollen. Men innan inspelningarna kunde starta var han tvungen att lära sig prata danska, och återuppväcka sin persiska.
– För mig är Esmail en person som är fast i ett slags limbo, i en ovisshet som ibland kan vara bra men också farlig. Hans förflutna jagar honom, och han söker olika strategier för att klara sin situation, någon som visar sig bli väldigt destruktivt, säger han.
De båda har visst släktskap med huvudkaraktären. De flydde, precis som honom, från Iran men där Esmail tvingas bort fick de stanna. Men platsen var inte Danmark, utan Skellefteå under tidigt 90-tal.
– Det är svårt att berätta om hur vi träffades, vi har liksom alltid känt till varandra. Våra familjer blev vänner, jag tror vi lekte en del på olika persiska tillställningar i Skellefteå bland annat, säger Milad Alami.
– Ja, men eftersom att det är fyra års åldersskillnad så såg du nog mig ofta som ett litet barn, fortsätter Ardalan Esmaili och skrattar.
Skellefteå är hemorten med allt det som hör till, men det är också platsen där deras gemensamma kärlek till filmkonsten föddes. När Ardalan Esmaili var 17 år skådespelade han i den allra första filmen Milad Alami gjorde.
– Det var då jag kom i kontakt med skådespeleriet och insåg att det här kan man ju faktiskt jobba med. Vi fick någon tusenlapp från Film i Västerbotten och sedan körde vi. Jag har tänkt mycket på det, vad Film i Västerbotten betytt för oss och säkert betyder för andra. De trodde på oss och gav oss en grund att stå på, trots att vi var så unga, säger Ardalan Esmaili.
– Jag tycker det är svårt att få frågan om vad Skellefteå har betytt. Svaret är: allt, förstås. Det är schtaaan, det är hemma, det är ryggmärgen, det är hela vår barndom och uppväxt. Jag tycker det är en intressant fråga: hur har min barndom och ungdomstid i Västerbotten påverkat mig? Jag undrar om det syns i "Charmören" på något vis, fortsätter Milad Alami.
Det är liksom politiskt i viss mån att vi är de vi är, en minoritet, och gör film.
Det är lätt att sätta filmen i en nutida kontext – berättelsen om att fly till ett land och sedan inte få stanna kan appliceras på många människoöden runt om i Europa. Men för Milad Alami var aldrig tanken att skapa ett politiskt manifest.
– Jag visste att det skulle bli politiska frågor. Det är liksom politiskt i viss mån att vi är de vi är, en minoritet, och gör film. Men jag ville främst göra ett närgående, psykologiskt porträtt av en person, det är han som står i fokus. Jag tycker det är jobbigt med film som bara vill göra politiska poänger, jag vill att mina filmer ska säga mycket mer än bara en sak. De ska dröja sig kvar.
Den stora Sverigepremiären äger rum imorgon, men på söndag återvänder de till platsen där allt började. 14.15 bjuder de in till visning på Biostaden Aveny i Skellefteå där de medverkar och svarar på frågor om filmen.
– Det känns fantastiskt. Jag hoppas verkligen att folk i Skellefteå kommer och ser den. Det hade betytt mycket, säger Ardalan Esmaili.