Gilbert är ett med Skråmträsk

Han är kvar där allt började för 73 år sedan. I hela sitt liv har han bott i Skråmträsk – och har inga planer på att flytta. ”Det finaste med att bo i en by är att alla känner alla, då är man hemma”, säger Gilbert Johansson.

26 januari 2018 14:01

Gilbert Johansson, Skråmträsk, tar emot hemma i köket. Efter en stunds prat vid köksbordet reser han sig plötsligt upp.

– Nu ska vi ta en biltur, säger Gilbert och går ut på gården och startar bilen.

Han visar runt i byn där han är född, uppvuxen och har bott i hela sitt liv. Han känner alla, ja nästan alla för lite svårt är det att känna igen alla nyinflyttade. Trots att många byar avfolkas så menar Gilbert att det omvända gäller för Skråmträsk.

– Så fort ett hus blir ledigt flyttar en ny familj in, det bara smäller till. Skråmträsk har hela tiden utvecklats och jag tror att framtiden är ljus. Byn mår bra.

Gilbert går lite långsamt och sävligt, men ingen kan ta miste på den energin som han besitter. Trots att han aldrig äter frukost utan börjar dagen med en kopp kaffe och ett glas vitaminer är han en arbetsmyra och har så varit i hela sitt liv.

– Man kan vänja av sig med att äta, säger han och ler.

Intressena är jakt och fiske, det är i naturen han trivs som bäst. Ofta ger sig han och hustrun Doris ut till en liten sjö i närheten, Kyrkbäcksträsket, och lagar lunch. För att ta sig dit behöver man åka längs en smal och krokig väg, en väg som Gilbert ser till att hålla ren från snö under hela vintern.

– Vid sjön grillar och fiskar vi. Där har vi planterat in röding, öring och regnbåge, säger Gilbert som även var med och startade fiskevårdföreningen.

Förutom snöskottningen så ser han till att rådjuren och änderna i byn får mat så att de överlever den långa vintern. Gilbert har under hela sitt liv engagerat sig i byns angelägenheter, allt från att skotta hockeyplan och ställa i ordning badplatsen till att engagera sig i byaföreningen.

– Jag har svårt att hålla fingrarna i styr och vill alltid ha något att göra.

För 30 år sedan startade han och hustrun Doris jordgubbsodling i byn. Trots att båda är pensionär sedan flera år tillbaka så har de fram tills nu drivit verksamheten, men till sommaren är det tänkt att yngre krafter ska ta över.

– När vi startade bärodlingen hade vi uteslutande ungdomar från byn och närliggande byar som plockade. Tusen ungdomar har passerat i revy.

Att odla jordgubbar innebär att juli månad är den tid på året som är intensivast.

– Det var otroligt jobbigt, men roligt. Tur att dygnet har 24 timmar. Under en period hade vi upp mot fyrtio säsongsanställda.

Att Gilberts hjärta klappar för sin hembygd råder det inga tveksamheter om.

– Byn har allt, affär, skola, och badplats. Jag saknar ingenting, säger Gilbert och avslutar rundturen genom byn.

 

Jag har svårt att hålla fingrarna i styr och vill alltid ha något att göra.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Lars Eriksson