Klassresan börjar i klassrummet.
Det må vara en kliché, men samtidigt är det ett obestridligt faktum.
Skolans huvuduppdrag är att ge varje enskild elev de verktyg hen behöver för att förverkliga sina livsdrömmar. Att alla omöjligt kan lyckas är en helt annan sak.
I Skellefteå har skolan länge varit ett sorgebarn. Inte minst ekonomiskt. Underskott har lagts till underskott. Ramhöjning har följt på ramhöjning. De extra tillskotten har avlöst varandra.
Vad detta beror på är inte helt lätt att utröna. De svepande och oprecisa formuleringarna från ledande socialdemokratiska politiker tyder på att inte heller de har hela bilden klar för sig.
Tittar man på eventuella strukturella förklaringar finns det några: skolans rektorer och lärare har högre ambitioner än politikerna, nämndernas budgetäskande har varit alltför snålt tilltagen, budgetberedningen har använt rödpennan väl flitigt. Förmodligen handlar det om en kombination.
Problemet är att problemen inte slutar där. Studieresultaten är på väg åt fel håll. Nästan en av fyra elever lämnar grundskolan utan fullständiga betyg. Antalet behöriga lärare minskar. Det möter den socialdemokratiska majoriteten med mer pengar till skolan, men inte mer än att det täcker kostnads- och löneökningar.
Då är det ingen satsning på skolan.
Klassresan börjar i klassrummet. En likvärdig skola av hög kvalitet är den bästa investeringen ett samhälle kan göra. Det må vara två klichéer, men samtidigt är det ett obestridligt faktum.
I Skellefteå satsas det på skolan, brukar det heta från majoritetens företrädare. Och ingen kan väl med gott samvete säga emot. Det satsas. Det byggs som aldrig förr. Kommunen uppför nya skolor och förskolor. Och det är bra. Men nya, flashiga lokaler är inte mycket värda om de inte fylls med innehåll, det vill säga kunskap och kvalificerade lärare som kan förmedla kunskapen.
Thomas Ekholm, ordförande för Lärarnas Riksförbund i Skellefteå, uttrycker sig metaforiskt i Norran (6/9 2019) när han ska beskriva situationen: Osten börjar ta slut, det finns snart ingenting kvar att hyvla bort. När lärarna hela tiden ska springa snabbare går det ut över kvaliteten i undervisningen, och barnen får betala priset.
Segregeringen inom den svenska skolan har ökat. Hela samhället har blivit mer segregerat.
I ett sådant samhälle har skolan en oerhört viktig uppgift. Det är skolan som ska ge varje enskild elev de verktyg som hen behöver för att kunna förverkliga sina livsdrömmar. Så är det inte i dag. I Skellefteå lämnar nästan en av fyra elever grundskolan utan fullständiga betyg.
I en skola där lärarna hela tiden ska springa snabbare och snabbare, förvisso i nya och fräscha lokaler, är det de elever som behöver hjälpen mest som drabbas hårdast. Det vill säga de elever som är i störst behov av att göra en klassresa.
Lärarnas möjligheter att kompensera för elevernas olika förutsättningar måste få kosta. Skolan i Skellefteå måste få kosta.
Varför inte tillsätta en lokal förutsättningslös kriskommission för skolan med kommunfullmäktiges alla åtta partier representerade: Vad vill vi med skolan, hur ska den se ut och hur ska den finansieras? Det är viktiga frågor, inte minst i skenet av den stora förvandling som Skellefteå står inför i och med etableringen av batterifabriken Northvolt.
Fotnot: På tisdag i nästa vecka (24/9 2019) ska kommunfullmäktige debattera och klubba igenom Skellefteå kommuns budget 2020 och plan 2020-2024.