Frederik Granström är rektor för Internationella Engelska skolan i Skellefteå.
Friskolorna är här för att stanna.
Tidigare i veckan slog Internationella engelska skolan upp portarna. Den andra friskolan (grundskola) i Skellefteå, den femte i kommunen.
Länge, länge motarbetade den socialdemokratiska majoriteten allt vad fristående skolor hette. De behövdes inte, de försvårade planeringen för kommunens egna skolor. Det fanns till och med ledande socialdemokrater som inte ville att ta ordet friskola eller fristående skola i sin mun. Hos dem debatterades friskolorna under benämningen privatskolor, vilket de absolut inte är.
Men tiderna förändras, som bekant, och med den även stadens socialdemokrater. När Internationella engelska skolan ville etablera sig i Skellefteå välkomnades etableringen av kommunalrådet Lorents Burman. Det är svårt att veta om omsvängningen ska tillskrivas förändrad ideologi eller Northvolt. Förmodligen både och.
Oavsett vilket har de skattefinansierade, fristående skolorna revolutionerat grund- och gymnasieutbildningen. Programmen har blivit fler. Barnen är inte längre bundna till föräldrarnas postnummerområde. Det har gjort att rörligheten bland socioekonomiskt svagare grupper har kunnat öka, fler klassresor har kunnat påbörjas i klassrummet, för att ta till med en sliten klyscha.
För kommunens egna skolor betyder etableringen av Internationella engelska skolan en stor omställning. Det här läsåret har de kommunala skolorna tappat 230 elever. På sikt lär de bli betydligt fler. Tanken är att elevantalet successivt ska öka. Fullt utbyggd ska Internationella engelska skolan ta emot drygt 600 elever i 20 klasser.
Det här är naturligtvis Fredrik Stenberg, ordförande i för- och grundskolenämnden, väl medveten om. Till Norran (22/8 2019) säger han: ”Nu när fler har börjat göra ett aktivt val så behöver man börja tänka om. Nu kommer varje rektor på skolorna att titta över organisationen på sin skola och se vad som behöver göras.”
Det kommer förmodligen att handla om sammanslagna klasser, kanske färre lärartjänster. Det är inte heller uteslutet att skolor stängs.
Fristående skolor och fritt skolval har funnits i Sverige i snart 30 år. Reformen har varit omdebatterad, stundtals med avsevärda inslag av fulargument. Debatten är långtifrån avslutad. Privata aktörer inom vård, skola och omsorg, och annat som traditionellt det offentliga har tagit hand om, är och förblir en ideologisk vattendelare.
Det är bra att merparten av kommunpolitikerna i Skellefteå insett att när anden väl är ute ur flaskan så går den inte att stoppa tillbaka igen. Förhoppningsvis mår de kommunala skolorna bara bra av lite konkurrens. De måste bli bättre för att få elever ska vilja söka sig dit. I dag är Skellefteås kommunala skolor långt ifrån bäst i klassen.
Hur man än vänder och vrider på det bidrar friskolor till valfrihet, mångfald, bra resultat och konkurrens. Det fria skolvalet ska ses som en möjlighet att välja skola och friskolorna ska ses som ett komplement till de kommunala. Därmed inte sagt att allt är bra med friskolorna och allt är dåligt med de kommunala – eller tvärtom.
Debatten om hur skolresultaten ska förbättras är betydligt viktigare än den om vem som är huvudman. I stället för att diskutera friskolornas vara eller inte vara borde diskussionen handla om varför den svenska skolan underpresterar, och vad som kan göras för att förbättra studieresultaten.