Ordning och reda i skolan borde vara en självklarhet.
Inte minst med tanke på att det finns en tydlig koppling mellan ordning och reda, lugn och ro och kunskapsresultat. Stök och oreda i klassrummen drabbar de svagaste eleverna.
Stökiga elever har alltid förekommit. Men incidenterna har successivt blivit grövre. Lugnet har försvunnit i takt med att lärarkårens auktoritet och befogenheter monterats ned.
Någonting måste göras.
Situationen är ohållbar.
Ett förslag som diskuterats är att införa ordningsbetyg. Det vill Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Sverigedemokraterna göra. Redan under den förra mandatperioden uppmanade man regeringen att lyssna på majoriteten och införa ordningsbetyg.
Dåvarande utbildningsministern Gustav Fridolin (MP) tillsatte en utredning som kom fram till att det inte fanns några hinder för att göra en skriftlig återkoppling i till exempel en elevs individuella utvecklingsplan. Med det lät sig Fridolin nöja. Regeringen gick inte vidare med förslaget.
På ren svenska: Gustav Fridolin gav fullständigt den i vad riksdagens majoritet tyckte. Och det är inte acceptabelt. För även om en regering inte är rättsligt bunden av att tillgodose ett tillkännagivande är det konstitutionell praxis att göra det.
Men skam den som ger sig.
För andra gången uppmanar nu Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Sverigedemokraterna regeringen att införa ordningsbetyg. Omdömet ska finnas med i terminsbetyget, men inte i slutbetyget, och gälla för högstadie- och gymnasieelever. Det ska det vara frivilligt för skolorna att införa omdömet.
Förra gången var det Gustav Fridolin som inte ville, den här gången är det utbildningsminister Anna Ekström (S) som inte vill.
Att införa ordningsbetyg löser självklart inte skolans problem. En tonåring som inte vill lämna ifrån sig mobiltelefonen lär varken bli spak eller mer medgörlig av att läraren ”hotar” med en notering i ordningsbetyget. Troligare är att ”magister Nilsson” får ett ”håll käften gubbe” slängt i ansiktet.
Därmed inte sagt att de fyra borgerliga partierna tillsammans med Sverigedemokraterna ska släppa frågan. Ordningsbetyg skickar ut en viktig signal om att ohyfsat uppträdande inte är okej.
Men självklart behövs det mer, mycket mer för att vända utvecklingen: lärarutbildningarna måste på ett helt annat sätt än i dag förbereda studenterna på den verklighet som möter dem i klassrummen, mobiltelefonerna behöver förbjudas, lärarnas befogenheter stärkas och det måste bli lättare att stänga av elever som missköter sig med mera.
I den kontexten är ordningsbetyg en självklarhet.
Det har skrivits spaltkilometer om den krisartade situationen i svensk skola. Eftersom problemen fortsätter är det enkelt att konstatera att inte tillräckligt mycket har gjorts. Även Skellefteås grundskolor dras med problem att klara sitt uppdrag. Det är allvarligt eftersom skolmisslyckanden är en riskfaktor för sociala problem senare i livet.
Den svenska skolan behöver anpassas till verkligheten. Det duger inte att dagens elever inte respekterar sina lärare samtidigt som lärarna inte har tillräckliga befogenheter. Det är som så många skoldebattörer före mig har sagt: Lärare ska vara lärare, de ska inte behöva vara ordningsvakter.
Sveriges utbildningsväsende är i ett skriande behov av attitydförändringar.